Vargavinter och vårtecken

Jag läste på Audible.uk om en roman av en svensk författare som jag aldrig hört talas om - Wolf winter av Cecilia Ekbäck. Jag tänkte att det var ju dumt att läsa en svensk roman på engelska så jag letade reda på den svenska: I vargavinterns land. Det konstiga var ju bara att den kommit ut efter den engelska. Hmmmm?

Förklaringen är förstås att romanen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska. Hon är född i Hudiksvall men bor numera i Kanada. Hennes föräldrar kom från Lycksele och i romanen har hon utforskat sina rötter.

Romanen utspelar sig i nådens år 1717. Maja, Paavo och deras två döttrar har lämnat Österbotten och flyttat till Svartåsen i Lappland.

Det är mörkt, kallt, kargt och främmande. En död kropp hittas, mystiska saker händer. Misstro och avundsjuka. Svåra levnadsförhållanden. Folktro och andar, trolltrummor och besvärjelser, mördare och spöken.

Suggestivt, välskrivet och spännande.
Den får B B B B




Mer om Cecilia Ekbäck kan man läsa HÄR på hennes hemsida.

Här hemma i Gävle hittade jag en liten stackars blåsippa i veckan!

Broderi och Retreat och så en sjal

 Jag har stickat klart Henslowesjalen. Den blev riktigt bra.
Den ser ut att vara komplicerad men var faktiskt väldigt enkel att göra.
Det var ett sådant där spetsmönster som är enkelt att upprepa. Det gick alltså bra att titta på TV och sticka samtidigt.






Plötsligt blev jag sugen på att brodera igen. Det var länge sedan nu. Jag köpte för ganska länge sedan ett fint broderi från en av mina favoritdesigners Little House of Needleworks - The Bookshelf. Passar väl bra!











Jag ska åka bort på retreat några dagar och då passar ett broderi alldeles utmärkt. Det är vilsamt att brodera!




Retreaten är en Ignatiansk Retreat, dvs med andliga övningar enligt Ignatius av Loyola.

Så nu håller jag på att läsa om min favoritbok om Ignatius och hans övningar, The Jesuit Guide of (almost) everything av James Martin SJ. (SJ betyder Society of Jesus eller på latin SI Societas Iesu och betyder att man är medlem av Jesuitordern))

Den är lärorik, tankeväckande och väldigt rolig.

Ignatius egen bok kan man ju knappast kalla för rolig...

Här är han själv, St Ignatius.

Ian McEwan som bäst

Jag har precis sträckläst Ian McEwans senaste roman The Children Act och känner mig riktigt omtumlad.

Jag upptäckte Ian McEwan när jag fick The Cement Garden och har sedan läst allt utom Amsterdam, som bara inte blivit av och Hetta som ännu inte riktigt lockat. (Båda väntar i hyllan...)

Jag har väl inte tyckt riktigt lika bra om allt han skrivit - men han har något speciellt.

The Children Act handlar om en kvinnlig domare i High Court i London. Hon är specialiserad på familjerättsliga mål och tillämpar alltså The Children Act. Precis som hos oss stadgar The Children Act, bland annat att, alla mål som rör barn ska avgöras med barnets bästa för ögonen.  Jag vet, eftersom jag är domare och företrädesvis arbetar med just familjemål. Det är väl bitvis därför jag tyckte det var intressant med skildringen av det juridiska arbetet. Men man behöver verkligen inte vara jurist för att uppskatta romanen.

Föräldrarna till en ung pojke som är dödligt sjuk i leukemi och pojken själv vägrar, på grund av sin tro,  att ta emot den behandling som skulle kunna rädda hans liv. Sjukhuset begär då att domstolen ska medge behandling mot familjens vilja och det är Fiona Maye som måste bestämma det.

Hur ska hon avgöra vad som är riktigt?

Hennes make talar plötsligt om att han inte är nöjd med deras liv och kanske gör det henne extra sårbar, för hon drabbas av mötet med pojken.

Som så ofta hos Ian McEwan skildras hur vardagen plötsligt gungar till, hur livet tar en annan väg, hur en händelse blir livsavgörande.

Jag tyckte dessutom det var intressant att Ian McEwan som är uttalad ateist på ett så inkännande sätt kunnat skildra religiös övertygelse. Visst förstår man att han är kritiskt men han är inte respektlös.

Den får B B B B B 

Här är recension i The Guardian och här i The Washington Post

Hemlispaket - igen.

Åh vilket fint och innehållsrikt paket jag fick idag. Min Hemliskompis har verkligen träffat rätt. Till att börja med har jag fått pelargronfrön, så nu är det bara att ta fram småkrukor och jord. Jag har faktiskt aldrig sått pelargoner utan bara satt sticklingar. Det ska bli spännande att se om jag lyckas. Det är det där med vattningen som brukar vara problemet....

Sen har jag fått sex påsar Cool-Aid, det där konstgjorda smaksättningspulvret som går att färga garn med. Jag har bara läst om det men aldrig provat trots att jag varit nyfiken. Men NU ska det bli av. Jag fick också två härvor garn att färga. En härva sock-garn och en härva tvåtrådigt ullgarn från Kampes.

TACK kära Hemliskompis!

Det finns mycket tips på Internet om att färga med Kool-Aid och här är ett par länkar: En pärla på nätet, och här Signe mitt i livet

För övrigt håller jag på med en fritt inspirerad tröja till maken. Jag tänkte använda mina restgarner. Jag har inte planerat mönstret utan det får bli vad det blir. Jag hämtar inspiration från gamla svenska mönster och fair-isle.

Apropå fair-isle så kunde jag inte låta bli att köpa Kate Davies bok Colours of Shetland. Och när jag ändå var inne på hennes hemsida såg jag den fina kassen med stickat på och , ja då blev det den med... Perfekt att ha tröjprojekt i.  Motiven är ur hennes senaste bok Yokes. 

Boktips kort och gott

Min svägerska i Australien har nyligen publicerat sin första roman Snowy river man. Jag ska ärligt säga att det inte är den typ av roman som jag normalt läser och jag hade nog inte gjort det om inte det var Lizzy som skrivit den.

Den är än så länge utgiven bara som e-bok och jag har köpt den till min Kindle-app.

Det är en romantisk spänningsroman - Jack och Katrina träffades för sju år sedan för en natt. Nu har Katrina drömt om en försvunnen pojke och tror sig kunna hjälpa till att hitta honom. Pojken är Jacks son och mötet mellan Jack och Katrina blir inte helt okomplicerat.

Den har fått fina omdömen och höga betyg på Goodreads! Spännande.

Återkommer med betyg!

Jag har läst klart boken jag fick i mitt Hemlispaket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är en märklig roman och jag blir inte riktigt klok på vilken sorts roman den är. Historisk och brittisk i stil med Jane Austen men helt skruvad och osannolik i handlingen. Bitvis rolig och bitvis spännande.  Det var en recensent som tyckte att den var en blandning mellan Jane Austen och P G Woodhouse och det kan jag väl hålla med om. Den får
B B B av mig.

Det här är den sjätte boken i Ann Cleeves Shetlands-serie och den absolut bästa hittills.

Shetland - spökhistorier - försvinnanden - hemligheter - relationer.
Det kan inte bli bättre!

B B B B B