Oj oj oj vad tiden går! Jag såg att jag inte har skrivit något under september. Ja, ja jag har haft mycket omkring mig och jag har ju bestämt att bloggandet bara ska vara roligt, aldrig betungande.
Jag har precis kommit hem efter en fantastisk vecka i Israel. Vi har varit ett par dagar i Galileen och gått (bussat) i Jesu fotspår. Därefter fem dagar i Jerusalem. Det är en otroligt häftig stad.
Sista dagen hittade jag en boklåda som sålde engelska böcker och då passade jag på att göra slut på mina israeliska shekel. Tre böcker blev det,
- en deckare som utspelar sig i Jerusalem i modern tid. Den andra i en serie med chief superintendent Michael Ohayon,
- en överlevnadshistoria från andra världskriget om hur en katolsk barnflicka och hennes judiska skyddsling överlever kriget. Den bygger på en sann berättelse,
- en märklig roman om en man Ebenezer Shneerson som efter andra världskrigets slut upptäcker att han inte vet något om sin egen barndom eller familj men är bärare av hela den judiska kulturen. Han kan recitera all judisk poesi, rabbla Einsteins relativitetsteori. Ja, den handlar om honom och hans son. På baksidan jämförs han med Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet. Spännande och intressant tycker jag.
Jag köpte ytterligare en bok i en jättefin boklåda vid The American Colony - där Nåås-borna bodde när de kommit till Jerusalem. (Selma, ni vet)
Den driver Munther Fahmi som blev känd över hela världen när han inte skulle få stanna i Jerusalem. Här och Här kan man se, läsa och lyssna. Jag frågade honom om han kunde rekommendera någon bok om Israel och han tipsade mig om boken The Lemon Tree av Sandy Tolan.
Det är en sorts dokumentär-roman som bygger på sanna berättelser. Genom en judisk kvinna och en arabisk man får man som läsare följa den komplicerade och sorgliga historien om Palestina och Israel. Genom deras respektive familjers historia och livsöden allt från tiden före andra världskriget blir historien levande. Deras historia hänger ihop på så sätt att den judiska kvinnan är född och uppvuxen i det hem den arabiska mannens far byggde och som de tvingades lämna.
Jag har inte hunnit så långt men den är mycket intressant och spännande.
Jag har precis kommit hem efter en fantastisk vecka i Israel. Vi har varit ett par dagar i Galileen och gått (bussat) i Jesu fotspår. Därefter fem dagar i Jerusalem. Det är en otroligt häftig stad.
Sista dagen hittade jag en boklåda som sålde engelska böcker och då passade jag på att göra slut på mina israeliska shekel. Tre böcker blev det,
- en deckare som utspelar sig i Jerusalem i modern tid. Den andra i en serie med chief superintendent Michael Ohayon,
- en överlevnadshistoria från andra världskriget om hur en katolsk barnflicka och hennes judiska skyddsling överlever kriget. Den bygger på en sann berättelse,
- en märklig roman om en man Ebenezer Shneerson som efter andra världskrigets slut upptäcker att han inte vet något om sin egen barndom eller familj men är bärare av hela den judiska kulturen. Han kan recitera all judisk poesi, rabbla Einsteins relativitetsteori. Ja, den handlar om honom och hans son. På baksidan jämförs han med Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet. Spännande och intressant tycker jag.
Jag köpte ytterligare en bok i en jättefin boklåda vid The American Colony - där Nåås-borna bodde när de kommit till Jerusalem. (Selma, ni vet)
Den driver Munther Fahmi som blev känd över hela världen när han inte skulle få stanna i Jerusalem. Här och Här kan man se, läsa och lyssna. Jag frågade honom om han kunde rekommendera någon bok om Israel och han tipsade mig om boken The Lemon Tree av Sandy Tolan.
Det är en sorts dokumentär-roman som bygger på sanna berättelser. Genom en judisk kvinna och en arabisk man får man som läsare följa den komplicerade och sorgliga historien om Palestina och Israel. Genom deras respektive familjers historia och livsöden allt från tiden före andra världskriget blir historien levande. Deras historia hänger ihop på så sätt att den judiska kvinnan är född och uppvuxen i det hem den arabiska mannens far byggde och som de tvingades lämna.
Jag har inte hunnit så långt men den är mycket intressant och spännande.