Hon har skrivit en bok om sin uppväxt. För er som inte kommer ihåg eller känner till kan jag berätta att Anna Wahlgren är journalist och författare, född 1942. Jag tror att de flesta känner till henne genom hennes ganska kontroversiella barnuppfostringsbok Barnaboken, som kom ut 1983. Man kan väl säga att hennes teorier och råd i boken tillkommit ur hennes erfarenhet att mer eller mindre ensam uppfostra sina egna nio barn. Hon har också varit aktiv i olika debatter genom åren och har utvecklat en teknik att lära små barn att sova hela natten genom att bland annat inte ta upp dem och trösta dem när de gråter.
Jag är HELT UPPSLUKAD av Felicias bok. Nu läser jag den visserligen inte utan lyssnar på en fantastisk inläsning av Julia Dufvenius. Andlöst och med en klump i magen följer jag Felicias berättelse. Så naket skildrar hon barnets utsatthet i en vuxenvärld med alkoholism, sexuell gränslöshet och ständiga uppbrott och besvikelser. Länge länge trodde hon att hon efter att ha brutit med sin mamma lämnat barndomen bakom sig, men till slut kommer allt ifatt henne och orsakar en djup depression.
Jag tycker om hur boken är skriven. Korta stycken - ögonblicksbilder från nu och då. Vackert, osentimentalt och rakt.
Det är modigt av Felicia att ge ut boken. Det är fortfarande tabu att inte älska sin mamma, kanske till och med hata henne. Därutöver är det nog ännu mer tabu att inte vilja förlåta, inte vilja försonas. Och kanske det mest tabubelagda av allt - att ge ut boken medan mamman fortfarande lever.
Jag tror också att många vägrar förstå och inse att det finns mammor (och pappor) som utåt sett är välartade, framgångsrika, trevliga människor som vi gärna vill umgås med men som samtidigt behandlar sina barn illa. Som kränker, slår eller utnyttjar dem för sina egna syften på olika sätt.
TACK Felicia för att du har vågat berätta!
B B B B B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar