Oj oj oj vad tiden går - jag har inte hunnit med att summera juni månads läsning ännu. Det blev ingen fempoängare den här månaden. Men annars fyra riktigt bra läsupplevelser.
![]()
Smmanlagt blev det fyra deckare, en barnbok, en klassiker, en SF och en ny roman.
Deckarna var:
Pans Hemlighet av Michael Kratz Krefeld (3), Inkräktaren av Håkan Östlundh (4), Naming the Bones av Louise Welsh (4) och Kvinnan i Rummet av Jussi Adler-Olsen (4).
De var sinsemellan ganska olika. Jag tyckte bäst om Jussi Adler-Olsens. Spännande och rolig med intressanta karaktärer. Jag ser fram emot nästa som står i hyllan och väntar. Håkan Östlundhs Inkräktaren var spännande och faktiskt riktigt obehaglig, men har inte riktigt det där extra...Naming the Bones är väl kanske inte en traditionell deckare även om den innehåller död och mysterier, men bra. Däremot kommer jag nog inte att läsa fler böcker av Michael Katz Krefeld, den var ok,men inte mer än så.
Som jag redan skrivit var det riktigt roligt att läsa Svindlande Höjder av Emily Bronté (4) igen. Den står sig fortfarande.
The Tiger Rising av Kate Di Camillo (2) tyckte jag inte om helt enkelt. Ytlig, schablonartad och trist.
Hängivelsen av Elisabeth Hjort (3) var ok. Jag greps aldrig av huvudpersonen och hade önskat lite mer djup i berättelsen. Det är svårt att skildra människors tro och brinnande övertygelse på ett sätt som alla läsare kan ta till sig och jag tror att även denna roman blir marginaliserad som en frikyrkoroman.
![]()
Earth Abides av George R Stewart (3) En klassiker i SF-sammanhang. Jag tyckte inte den var så fantastisk som jag hört andra omnämna den. Kanske det beror på att jag läste Alas Babylon för inte så länge sedan och de påminner om varandra.
Deckarna var:
Pans Hemlighet av Michael Kratz Krefeld (3), Inkräktaren av Håkan Östlundh (4), Naming the Bones av Louise Welsh (4) och Kvinnan i Rummet av Jussi Adler-Olsen (4).
De var sinsemellan ganska olika. Jag tyckte bäst om Jussi Adler-Olsens. Spännande och rolig med intressanta karaktärer. Jag ser fram emot nästa som står i hyllan och väntar. Håkan Östlundhs Inkräktaren var spännande och faktiskt riktigt obehaglig, men har inte riktigt det där extra...Naming the Bones är väl kanske inte en traditionell deckare även om den innehåller död och mysterier, men bra. Däremot kommer jag nog inte att läsa fler böcker av Michael Katz Krefeld, den var ok,men inte mer än så.
Som jag redan skrivit var det riktigt roligt att läsa Svindlande Höjder av Emily Bronté (4) igen. Den står sig fortfarande.
The Tiger Rising av Kate Di Camillo (2) tyckte jag inte om helt enkelt. Ytlig, schablonartad och trist.
Hängivelsen av Elisabeth Hjort (3) var ok. Jag greps aldrig av huvudpersonen och hade önskat lite mer djup i berättelsen. Det är svårt att skildra människors tro och brinnande övertygelse på ett sätt som alla läsare kan ta till sig och jag tror att även denna roman blir marginaliserad som en frikyrkoroman.
Earth Abides av George R Stewart (3) En klassiker i SF-sammanhang. Jag tyckte inte den var så fantastisk som jag hört andra omnämna den. Kanske det beror på att jag läste Alas Babylon för inte så länge sedan och de påminner om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar