Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.
Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.
Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.
För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.
Den får B B B B B
