Lynley och Havers i toppform

Snart kommer Elizabeth Georges senaste roman, Det straff hon förtjänar, ut på svenska. En tegelsten på nästan 700 sidor. Jag läste den på engelska i somras 

och tyckte den var riktigt riktigt bra. Den är nr 20 (?!) i serien om Lynley och Havers och jag tycker att hon här har hittat tillbaka till det som var så bra. 

Havers framstår mer och mer som huvudpersonen men Lynley finns förstås med och det gör också Isabelle Ardery som fortsätter sitt destruktiva liv trots konsekvenserna. 

Det är en spännande berättelse men även om man vill veta hur det ska sluta så har man inte bråttom för det är så himla mysigt att umgås med dem. 

Jag fick faktiskt lust att läsa om hela serien från början men det finns ju så mycket nytt jag vill läsa...

Det straff hon förtjänar får högsta betyg B B B B B

Riktigt god gammal bekantskap

Jag har varit lite avvaktande till att läsa Håkan Nessers nya bok De vänsterhäntas förening. Jag vet inte varför, kanske för att jag aldrig blev förtjust i böckerna om Gunnar Barbarotti. Däremot tyckte jag riktigt bra om böckerna om Van Veeteren så efter att ha läst lite recensioner (positiva) så började jag lyssna på den. Jag kan inte säga att jag lyssnade oavbrutet men nästan. Det var riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen slingrar sig och krumbuktar sig i sakta mak. Att saker och ting hänger ihop förstår man ju men hur? Det är mycket samtalande och funderande och filosoferande. Ibland lite småroligt, inte alls andlöst spännande utan mera klurigt undrande.

Jag hoppas att Van Veeteren får leva och ha hälsan och intellektet i många år till och att han och Gunnar Barbarotti får möjlighet att lösa flera fall tillsammans.

De vänsterhäntas förening får B B B B B 

Uppdatering

Jag har saknat bloggandet. Jag är sjukskriven på heltid (igen...) och har lite energi kvar för att orka skriva lite. Det kanske inte blir så mycket och inte så ofta men nu är jag tillbaka!

Jag har också tid att pyssla lite. Det är vilsamt och meditativt att ha lite i händerna. Jag stickade en Bredband för många år sedan men har aldrig tyckt om den och därför aldrig använt den särskilt mycket. Så nu har jag repat upp en del och stickat om halsen, så får jag se. Men jag tror det blir bra.



Jag lyssnar på fjärde boken i serien om Detective Lottie Parker av Patricia Gibney. Serien är en av många nya irländska deckar-serier som kommit. Tyvärr är inte så många översatta till svenska (ännu...) Den här hör till de bättre. Lottie Parker har fullt upp med tre tonårsbarn, en strulig barndom som spökar och en knepig relation till sin mamma. Hon är ganska jobbig att ha att göra med men jag gillar henne. Böckerna handlar lika mycket om hennes familjs mörka förflutna och nya (lite spektakulära) hemskheter i staden Ragmullin.