Två riktigt bra deckare

Jag har faktiskt lyckats pricka in två riktigt bra deckare efter varandra. Den ena är australiensisk och den andra brittisk. Båda får full pott - B B B B B!

Först ut är The Dry av Jane Harper. För tjugo år sedan lämnade Aaron Falk sitt hem efter att hans vän Ellie hittats död. Han och hans kompis Luke gav varandra alibi  men det var inte sant, han var inte tillsammans med Luke och Luke berättade aldrig var han var någonstans. Nu är Luke död och Lukes pappa har bett honom komma. Aaron reser till begravningen och gamla minnen väcks till liv. Gammalt hat också. Har Luke verkligen tagit livet av sin familj? Om han var kapabel till det kanske han var kapabel att döda då också?

Aaron låter sig övertalas till att stanna några dagar. Torkan är fruktansvärd, boskap har dött, floden har torkat ut och människorna är desperata och någon vill uppenbarligen inte ha honom där.

Aaron och den lokala polisen börjar forska men ingen av dem kunde ana vad de skulle hitta.

Det var roligt att få läsa om en helt annan miljö än den gamla vanliga. Människorna kändes verkliga och trovärdiga och man kunde nästan känna desperationen och den dallrande tärande hettan. Från första början vill man veta vad som hänt - både då och nu.

Den som inte vill läsa på engelska får vänta till den 26 april 2017 då den svenska utgåvan kommer. Den är värd att vänta på.


Nästa fempoängare är If I should die av Matthew Frank. Boken är den första av, än så länge två, om Joseph Stark (jag hoppas på fler).

Joseph Stark är en svårt sårad före detta soldat som har börjat jobba som polis igen. Nu som kriminalpolisaspirant (trainee detective) i södra London. Han plågas svårt av sviterna efter sina skador och det som hände i Afghanistan samtidigt som jobbet blir allt mer krävande. Ett ungdomsgäng misshandlar hemlösa och snart är det inte längre fråga om misshandel utan om mord. Under utredningen bland hemlösa och uteliggare, slumområden och misär, kommer han i kontakt med en uteliggare som visar sig vara veteran från Falklandskriget. Han är lika egensinnig som Joseph Stark själv men mötet berör dem båda.

Det är ingen trevlig och pittoresk miljö utan kall och rå och väldigt sorglig men Joseph Stark och hans kolleger försöker upprätthålla både lag och medmänsklighet. Och vad var det egentligen som hände i Afghanistan? Varför är Joseph Stark så förtegen?
Boken är mycket spännande och gripande. Förutom själva polisarbetet var det intressant och gripande att läsa om hans erfarenheter från Afghanistan och att få en inblick i hur det kan vara att komma tillbaka som veteran.

En sång för Nagasaki

Det finns människoöden som kryper in under huden eller kanske snarare, i det här fallet, rakt in i hjärtat. Takashi Nagai föddes 1908 i Matsue i Japan och dog 1951 i Nagasaki. Han konverterade till Katolicismen, blev svårt sjuk av sitt arbete med att som läkare utveckla röntgentekniken och skadades svårt samt förlorade sin fru när Nagasaki bombades med en atombomb den 9 augusti 1945.

Han räddades genom ett mirakel och överlevde. Trots sin svåra sjukdom och lidande arbetade han ända in i det sista med att hjälpa offren för atombomben och att försöka sprida kärlek och och försoning i Nagasaki.


Han skrev flera böcker och det har både skrivits om honom och gjorts filmer och det har precis gjorts en ny film om honom -  All that remains.


Jag har läst Paul Glynns bok En sång för Nagasaki som handlar om Takashi Nagai men också om Tystnaden som handlar om de kristnas förtryck och de kristna  martyrerna i skiftet 1500-1600-talet, som för övrigt också har filmatiserats nu - Silence. 
Japans historia, filosofi och utveckling. Han beskriver särskilt Japans kristna historia. Jag läste förra året Shusako Endos historiska roman

Martyrerna Paulus Miki och hans följeslagare som dödades 1597 firas för övrigt den 6 februari i den katolska Kyrkan. Här är ett urklipp ur Helgonkalendern från Katolska Liturgiska Nämndens hemsida

"...Trots detta förblev många trogna mot sin kristna tron, man höll ihop och i Nagasaki bröt ett kristet uppror ut 1637. I gatorna hängdes banderoller som hyllade Altarets sakrament och överallt ropades Jesu och Marias namn. Upproret krossades och 25 000 kristna massakrerades. Nu stängde Japan sig mot omvärlden och den förföljda kyrkan gick under jorden (ungefär som det är i Nordkorea, när dessa rader skrivs).
Isolationen varade två hundra år. När missionärer från Väst äntligen fick komma in, 1865, trädde tusentals kristna fram ur ingenstans. De kunde fortfarande lite latin, de ägde reliker av sina dödade präster och de bad om figurer av Jesus och Maria. Inte minst i Nagasaki var tron levande. Denna stad, där så många kristna gett sina liv, förstördes 9 augusti 1945 av den amerikanska atombomben, tre dagar efter bomben över Hiroshima. Den omfattande katastrofen, ett fasanfullt dödande av oskyldiga civila, skildras gripande i boken En sång för Nagasaki (Catholica). Den handlar om en kristen läkare, Takashi Nagai (ett framtida helgon?). 

Den familj Takashi Nagai hyrde rum hos var en av familjerna som under de 200 år som kristendomen var förbjuden förvaltat och bevarat tron genom att verka i det fördolda. Fascinerande.

Takashi Nagai i ruinerna efter atombomben

Katedralen i Nagasaki

Katedralen i Nagasaki förstördes vid bombningen. Bara en kyrklocka klarade sig. Flera helgonskulpurer förstördes, bland annat en av Den Heliga Jungfrun Maria. Hennes huvud finns dock kvar och påminner på ett väldigt konkret sätt om hur fruktansvärt skadade människorna blev.

 Både Tystnaden och En sång för Nagasaki får
 B B B B B