min hylla

Annorlunda spänning - We have always lived in the castle

2012-01-30T11:02:00.000+01:00

Förlänge länge sedan läste jag en riktigt ruskig rysare av Shirley Jackson - The Haunting of Hill House. Jag trodde att romanen We have always lived in the castle också var en rysare, men det är den egentligen inte.

Den är spännande och det råder en märklig, oroväckande och obehaglig stämning i boken och visst finns här ond bråd död - fast innan läsaren kommer in i historien.

Det är flickan Mary Katherine Blackwood som talar till oss. Hon kallas Merricat och bor tillsammans med sin storasyster Constance och deras gamla och sjuka farbror Julian i ett stort slottsliknande hus omgiven av stora ägor. Merricat är den som sköter inköpen i familjen och när hon beskriver sin inköpsrunda förstår vi att något är fel. Något har hänt.

Merricat är en egen och märklig flicka som lever i sin alldeles speciella värld och det är genom henne vi får höra berättelsen både om vad som hänt och vad som senare händer.

Shirley Jackson skildring av Merricats och Constances tillvaro från självvald isolering till det som slutligen totalt förändrar deras tillvaro är vacker, spännande och sorglig.

Romanen gavs ut redan 1962. Det är märkligt att den aldrig översatts till svenska eftersom den endå räknas som ett klassiskt verk.

En underbar bok - Light Boxes

2012-01-30T10:23:00.000+01:00

Boken Light Boxes av Shane Jones gavs ursprungligen ut i bara 500 ex. Men när ryktet om den spreds från läsare till läsare har den givits ut i större upplaga. Tyvärr ännu bara på engelska.

En liten bok med stort innehåll. Underbart poetisk och fantastisk. Om hur Februari hållit staden i sitt grepp under flera hundra dagar och allt flygande är förbjudet. Människorna lider, barnen försvinner. Motståndsrörelse bildas.

Fullständigt obeskrivbar. Ett alldeles eget språk och sätt att skriva ett bildsråk som kittlar fantasin och ger bilder som kommer att leva kvar länge, länge. En saga, en dröm.

Berättelsen går rakt in i mitt innersta.

B B B B B

Naket och gripande och bra; Felicia försvann av Felicia Feldt

2012-01-26T21:56:00.002+01:00

Kan man skriva en recension utan att ha läst klart? Jag kände att jag i vilket fall ville skriva om Felicia. Ni vet, Anna Wahlgrens dotter.

Hon har skrivit en bok om sin uppväxt. För er som inte kommer ihåg eller känner till kan jag berätta att Anna Wahlgren är journalist och författare, född 1942. Jag tror att de flesta känner till henne genom hennes ganska kontroversiella barnuppfostringsbok Barnaboken, som kom ut 1983. Man kan väl säga att hennes teorier och råd i boken tillkommit ur hennes erfarenhet att mer eller mindre ensam uppfostra sina egna nio barn. Hon har också varit aktiv i olika debatter genom åren och har utvecklat en teknik att lära små barn att sova hela natten genom att bland annat inte ta upp dem och trösta dem när de gråter.

Jag är HELT UPPSLUKAD av Felicias bok. Nu läser jag den visserligen inte utan lyssnar på en fantastisk inläsning av Julia Dufvenius. Andlöst och med en klump i magen följer jag Felicias berättelse. Så naket skildrar hon barnets utsatthet i en vuxenvärld med alkoholism, sexuell gränslöshet och ständiga uppbrott och besvikelser. Länge länge trodde hon att hon efter att ha brutit med sin mamma lämnat barndomen bakom sig, men till slut kommer allt ifatt henne och orsakar en djup depression.

Jag tycker om hur boken är skriven. Korta stycken - ögonblicksbilder från nu och då. Vackert, osentimentalt och rakt.

Det är modigt av Felicia att ge ut boken. Det är fortfarande tabu att inte älska sin mamma, kanske till och med hata henne. Därutöver är det nog ännu mer tabu att inte vilja förlåta, inte vilja försonas. Och kanske det mest tabubelagda av allt - att ge ut boken medan mamman fortfarande lever.

Jag tror också att många vägrar förstå och inse att det finns mammor (och pappor) som utåt sett är välartade, framgångsrika, trevliga människor som vi gärna vill umgås med men som samtidigt behandlar sina barn illa. Som kränker, slår eller utnyttjar dem för sina egna syften på olika sätt.

TACK Felicia för att du har vågat berätta!

B B B B B

NYTT: BOKRADIO

2012-01-25T16:54:00.000+01:00

Äntligen har det kommit en svensk podcast om böcker och läsning. Det har hittills sänts två avsnitt och de har varit riktigt bra tycker jag. Ganska enkla, med prat om just böcker och läsning.

Jag lyssnar gärna! Länken till deras websida finns här: BOKRADIO

Jag brukar lyssna medan jag handarbetar eller diskar eller så och jag har några favoriter jag kan tipsa om.

Länge länge har jag följt Brenda Dayne i Wales i hennes podcast Cast On - om stickning.
Jag brukar också lyssna på Books On the Nightstand - en podcast om böcker och läsning.

Det finns en hel del poddar på nätet, det är bara att leta sig fram. Dessutom har ju Sveriges Radio en hel del program om böcker som man kan lyssna på.

Lappar i massor!

2012-01-23T20:17:00.000+01:00

Jag ville ha en linnesjal med mig till Australien, så jag köpte ett nystan Kalinka lingarn och improviserade den här enkla sjalen. Jag började med tre maskor och ökade sedan en maska i var sida varje rätt varv. Den är stickad i slätstickning.

Med något sånär jämna mellanrum gjorde jag små hålmönster.

Mjuk och skön och len.

(Fast den blev inte klar förrän ett par dagar INNAN vi skulle åka hem igen...)

Jag har börjat min stickkurs! Jag läser stickkurs på halvfart 50% på Västerbergs Folkhögskola i Storvik, Gästrikland. Vi hade vår första samling förra veckan. 15 deltagare från olika håll i landet. 14 kvinnor och en man. Blandade åldrar, blandad bakgrund och blandade stickkunskaper. Väldigt trevliga!

Vi började från början med materialkunskap om ULL. Får, ull och garn av olika ullslag.

Sen provlappar i massor. Uppläggningar och avmaskningar och kantmaskor. Det finns hur många varianter som helst...

Här är lapparna i en enda röra.

Här ligger de fint på rad blockade på min yogamatta.

De grå är i Kampes tvåtrådiga ullgarn där uppläggningarna är stickade i blått och avmaskningarna i grönt.

Sen är det tre små lappar i tvåtrådigt Visjögarn med olika sortes kantmaskor.

De tre stora lapparna är också i Visjögarn och är stickade med exakt lika många maskor och varv men med tre olika stickstorlekar, nr 2, 3 och 4.

30 + 2 maskor x 40 varv.

Som hemläxa ska vi bland annat sticka lappar med olika mönster av räta och aviga maskor.

Vi ska också göra en formuppgift bestående av att konstruera ett eget sådant mönster.

JÄTTEROLIGT! Det känns SÅ kul att vara igång.

Australian Women Writers Challenge 2012

2012-01-17T20:24:00.001+01:00

This is my first review for the Australian Women Writers Challenge 2012.

After checking my bookshelves I found some books by australian women I still haven´t read. I also bought a few books when I recently visited Australia so I now have 12 books to read....
I´ll participate in the Franklin-Fantastic level as a dabbler.

I also want to explain that I am swedish and even if I read a lot in english I sometimes get it wrong when I write, so PLEASE excuse me for my mistakes in writing.

A Few Right Thinking Men by Sulari Gentill

I must admit that even though my brother has lived in Australia for many many years I know very little of Australian history and politics. Sulari Gentill has based her novel on historical facts and events and she´s written an interesting foreword about how she came to write the novel.

The main character is Rowland Sinclair, a wealthy artist (painter) leading a slightly bohemian life in Sydney during the Great Depression in the 1930s together with his artist- and leftwing friends. His brother and head of the family leads a totally different life, conservative and old-fashioned.

The murder of their uncle and the rather poorly policework, lead Rowland Sinclair to investigate the case. He soon finds himself right in the middle of the conflict between the fascist movement and the left wing people. Can the murder have a political cause ? Is his brother somehow involved?

I really liked the novel. Sulari Gentill has managed to picture the way of life and the atmosphere of the 1930s. There is an interesting conflict between the brothers´ differences and not only Rowland Sinclair but all the characters are well defined and credible. Rowland Sinclair is also a very charming and likeable man whom I very much would like to meet again.

Unfortunately the novel is (not yet) not for sale in Europe. But I will try and get a copy of the sequel "A Decline in Prophets".

Captain Scott

2012-01-17T17:26:00.003+01:00

Jag har läst ut Sir Ranulph Fiennes bok om Scotts försök att nå Sydpolen för hundra år sedan.

Fascinerande och väldigt sorglig.

Det är svårt att föreställa sig vad de utsatte sig för. Även om man läser om det kan man inte ta in det riktigt. Därför är det extra intressant att just läsa Fiennes bok eftersom han vet vad det handlar om. Han har själv varit på Sydpolen, dragit släden på egen hand, förfrusit kroppsdelar och nästan inte överlevt.

Jag passade på att köpa Peter Fitzsimons bok om Mawson, Scott, Shackleton och Amundsen när vi var i Sydney. Jag måste erkänna att jag känner till väldigt lite om Mawson. Spännande och fascinerande.

B B B B

NYTT ÅR - nya projekt

2012-01-15T19:57:00.002+01:00

Jag är hemma igen efter en fantastisk semester i Australien. Tiden är fortfarande ur led och jag har inte vant mig vid kylan, men annars är det skönt att vara hemma igen.

Jag har bestämt mig för att INTE sätta upp något läsmål i år utan helt enkelt lustläsa vad som faller mig in. Jag ska (försöka) att inte köpa på mig en massa nya böcker, utan läsa det jag har samlat på mig redan.

Den enda utmaningen jag är med i är, som jag redan berättat, Australian Women Writers Challenge. (AWW2012) Jag har i hyllan hela 11 olästa romaner av kvinnliga aussie-författare, så det passar bra.

Jag ska på på Stickkurs! Västerbergs Folkhögskola har en stickkurs på distans som jag har anmält mig till och den börjar på tisdag med ett tvådagarspass. Det ska bli jätteroligt! Kanske lite tradigt med en massa provlappar och annat men jag tror och hoppas att jag ska kunna utveckla mitt stickande. Jag ska berätta hur det går...

Sen nyårshälsning

2012-01-08T00:14:00.001+01:00

Jag är fortfarande "down under". Vi har en fantastisk semester. Tiden är ur led och även om vi firat både jul och nyår här är ingenting som vanligt.

Det har redan gått en vecka på det nya året.

Jag har bestämt mig för att inte sätta något läsmål i år. Jag ska ägna mig åt ren lustläsning. Gammalt och nytt, deckare och klassiker, svenskt och utländskt, allt i den ordning det faller sig.

Jag ska vara med i två utmaningar. Dels i Australian Women Writers 2012 challenge www.australianwomenwriters.com

Dels Lovetoread2012 på twitter. Också det australiska romaner.

Jag återkommer med mer när jag är hemma igen om en vecka.

Reseförberedelser

2011-12-22T09:11:00.000+01:00

Jag tänker ta med mig broderiet Dog Sampler på resan. Kanske kan det bli lite tid över att sy. Om inte annat blir det en lååååång flygresa.

Jag har laddat både telefonen och paddan med ljudböcker som jag kan njuta av under tiden, bland annat

Shirley Jacksons We have always lived in the castle och MR Halls The Redeemed.

Shirley Jacksons roman är en gotisk skräckhistoria som verkar mycket bra och läskig. Det är hon som skrivit The Haunting of Hill House.

The Redeemed är en deckare, den tredje i en serie med Jenny Cooper som huvudperson. Jag blev nyfiken och tänkte prova.

Hemligheter på månen

2011-12-20T08:55:00.001+01:00

Tänk hur det är ibland! Jag läste om romanen Darlah när den kom ut 2009 och köpte den samma år. Jag anade att jag skulle tycka om den men trots det har den blivit liggande i två år...Märkligt.

Nåväl, härom kvällen tog jag ner den ur hyllan och började läsa och sen var jag fast.

Den har givits under beteckningen ungdomsroman. Ibland funderar jag över vad som konstituerar en ungdomsroma. Är det att huvudpersonerna är unga? I så fall stämmer det. Är språket enkelt och tillrättalagt? Nej, inte alls. Är handlingen enkel och ointressant för en vuxen? Nej, inte alls.

(För min del tror jag att många vuxna går miste om väldigt många bra romaner bara för att de fått beteckningen ungdomsroman.)

Tre ungdomar, en norsk flicka, en japansk flicka och en fransk pojke, är huvudpersoner. De vinner alla ett lotteri där priset är att följa med på en resa till månen. Vad de inte vet är att de fungerar som lockbete och alibi för vissa intressenter att återuppta arbetet på månen som legat nere sedan den sista Apollofärden på 70-talet. Vad de inte heller vet är att myndigheterna hemlighållit vad man upptäckte på månen.

Välskriven, spännande, fylld med referenser till annat i genren - både litteratur, film och musik. Konspirationer, märkliga händelser, kärlek och förstås ond bråd död.

Jättehärlig! Jag tyckte att den i stämningen och stilen lite grand påminde om Michelle Pavers fantastiska skräckroman Evig natt.

B B B B B

Something Wicked....

2011-12-19T19:55:00.001+01:00

Här är omslagsillustrationen till den första utgåvan av Ray Bradburys roman Something Wicked this Way Comes från 1962.

Titeln är förstås hämtad ur Macbeth "By the pricking of my thumbs something wicked this way comes".

Den svenska översättningen har fått den supertrista och helt intetsägande titeln Oktoberfolket. Visserligen kallas varelserna vid ett tillfälle för Oktoberfolket av pojkarnas pappa, men titeln säger inget alls om vad romanen handlar om - vilket däremot originaltiteln gör. För det är precis så...ett tivoli kommer till den lilla staden och två pojkar upptäcker att tivolit inte är ett tivoli vilket som helst. Det leds av Mr Dark, (en illustrerad man), som lockar till sig och livnär sig på människors själar.

En surrealistisk, suggestiv och fantasieggande skräckhistoria om kampen mellan gott och ont. Om människans villkor, om kärlek, om längtan om livet egentligen.

Han skriver på ett alldeles märkvärdigt poetiskt språk. En fascinerande historia.

B B B B B

En bok varje dag?

2011-12-16T11:37:00.000+01:00

När Nina Sankovitchs syster dog försökte Nina fortsätta som vanligt med sitt liv i full fart. Till slut, efter tre år kände hon att hon höll på att ta slut. Hon har hela sitt läst och läsningen och böckerna har alltid varit en hjälp för henne. Hon fick den knasiga (?) idén att under ett år läsa en bok varje dag och därefter recensera den på sin blogg.

Hennes tanke var att genom att tvinga sig att läsa varje dag skulle hon hitta tillbaka till ett lugnare tempo, få hjälp att bearbeta sorgen och hinna reflektera över sitt liv och sin vardag.

Hon bestämde att böckerna inte fick vara allt för tjocka - omkring 200-300 sidor. Hon fick inte heller läsa mer än en författare en gång. I övrigt ställde hon inte upp några restriktioner.

Hon gjorde sig en läsplats hemma. Fyllde bokhyllan med böcker från bibliotek och vänner och använde en gammal skön fåtölj som läsplats. För att hinna med läste hon väl i och för sig i princip överallt...

Hur hon lyckades och hur hon upplevde sitt år kan man läsa om i boken

Tolstoy and the Purple Chair - my year of magical reading.

Det är en lättläst och inspirerande bok. Jag kände igen mig i mycket av det hon beskriver som läsandets natur och läsandets och böckernas betydelse i våra liv.

Boken är väldigt personlig, bitvis väldig sorglig men upplyftande att läsa.

I slutet finns ALLA 365 romaner listade.

Hon fortsätter sitt idoga läsande och försöker sprida sitt budskap genom organisationen Read All Day.

Bloggen finns HÄR

Boken får B B B B B

Magisk snö

2011-12-14T11:17:00.000+01:00

Vissa böcker lämnar en alldeles särskild känsla efter sig. Ibland sitter känslan i hela livet.

För mig är böckerna om Narnia sådana. Inte nog med att jag fortfarande älskar dem. De har liksom smittat av sig på annan läsning. Jag är väldigt svag för andra böcker där snö och vinter ingår.

Vitklädd med ljus i hår

2011-12-13T08:35:00.000+01:00

Lucia kommer med stryknin i stället för kaffe....Ond bråd död i tidiga vintermorgonen.

Tål att läsas igen - gärna med kaffe och lussekatt.

Glad Lucia!

En gång till?

2011-12-03T13:36:00.000+01:00

Det har börjat skava en längtan efter att läsa om vissa romaner. Jag vet inte riktigt varför. Det är annars väldigt sällan jag läser om en bok.
Men nu är det ju så längesedan jag läste en del av mina favoritromaner så det skulle vara roligt att läsa dem igen....eller kanske inte?

Risken är förstås att man blir besviken. Det händer mycket på 20-30 år. Skimret kanske skingras fullständigt, bilden kanske krakelerar totalt? Nåväl, då får det väl vara så.

De tre som jag är mest sugen på just nu är

Mark Helprins roman Winter´s Tale från 1983. Jag minns den som magisk. Då var den inte lik något jag läst förut.

Susan Coopers serie Mörkret Stiger, eller på engelska The Dark is Rising

Ovan hav, under sten (Over sea, under stone)
En ring av järn (The dark is rising)
Lövhäxan (Greenwitch)
Gråkungen (The grey king)
Silverträdet (Silver on the tree)

En helt fantastisk serie. Jag förstår inte varför den inte har kommit i nyutgåva på svenska. Första delen gavs ut senast 2007 i samband med filmatiseringen, men de andra fyra finns bara på antikvariat eller på engelska.

Nästa år är det 200- årsjubileum så då tänkte jag passa på att läsa om Peter Ackroyds biografi om honom som nu har kommit i ny utgåva. Jag köpte min på Dickensmuseet i London 1998.

Dickens

Isländsk deckarfavorit

2011-11-29T10:28:00.001+01:00

Jag fick för en tid sedan Arnaldur Indridasons senaste deckare, Svart Himmel, att recensera. Det är den åttonde översatta boken i serien om polisen Erneldur Sveinsson

Fast i den här boken är han bortrest - något oklart var, vem vet, det kanske får sin förklaring i nästa bok.

Huvudperson är i stället kollegan Sigurdur Óli. Han har funnits med i de tidigare romanerna men här får läsaren lära känna honom lite bättre. Precis som alltid i Arnaldur Indridasons romaner slingrar sig handlingen mellan mordutredning och utredande poliser. Jag tycker att han är lite ojämn i sitt författarskap. Jag har läst alla översatta romaner och ett par har varit fantastiskt bra, några helt ok och någon faktiskt ganska ointressant. Den här tycker jag tillhör de bättre. En något spretig historia, men vars delar ändå i någon mening kyts ihop. Som alltid en intressant skildring av Island och isländskt liv. Spännande, intressant och perfekt att krypa upp i soffhörnet med.

Den av dem som jag tycker bäst om är den första - Glasbruket.

Svart himmel får B B B B

Restgarnsmössa

2011-11-24T21:08:00.000+01:00

Typiskt att det inte blivit kallt nu när jag fixat en mössa!

Restgarner av Rowan Felted Tweed och lite mörkgrönt och blått ullgarn.

Inspirationen fick flöda....

Nytt på stickorna

2011-11-19T13:13:00.000+01:00

Här har jag stickat en trekantssjal med spetskant i avvikande färg. Jag är inte riktigt klar, det fattas en liten bit av spetskanten som jag måste sticka dit och sen sy fast.

Grundmönstrer heter Trekantssjal i rätstickning och är ur boken Skönt Stickat av Paula Hammenskog och Ewa Wincent.

Jag har lyckats sticka två "lappar" på den estniska potpurrisjalen. Det tar lite tid för jag måste tänka efter ett tag innan jag begriper hur jag ska göra, dessutom gäller det att hålla tungan rätt i mun så det blir rätt.

Men det är ett jätteroligt mönster att sticka och precis lagom att få göra små lappar i olika teknik. Det känns ganska lätthanterligt.

Plötsligt fick jag lust att sätta igång med "Maggies Kofta". Jag köpte garn och mönster på Syfestivalen i februari från Solkustens Spinneriverkstad. Fast jag ska sticka i naturvitt garn och inte i grått som på bilden. Det är en jättefin modell och härligt ullgarn.

Världskrig Z

2011-11-17T15:57:00.000+01:00

För några år sedan köpte jag Max Brooks roman World War Z till min son. Han gillade den liksom han tidigare gillat The Zombie Survival Guide av samma författare. Jag hade tänkt läsa den jag också, men det blev aldrig riktigt av trots att den funnits i min läshög länge.

Därför var det extra roligt när det damp ner ett exemplar av den svenska utgåvan från förlaget Modernista.

Romanen är en krönika - en nedteckning av några av de överlevandes berättelser. En för läsaren anonym författare har bestämt sig för att denna historia måste bevaras för eftervärlden. Han har intervjuat överlevande runt om över hela världen, människor med de mest skiftande bakgrunder och levnadsförhållanden. Genom de återgivna intervjuerna växer en bild fram av en katastrof. Ett apokalyptisk helvete där samhällsfunktioner, politik och medmänsklighet prövas hårt.

Det är en fascinerande och spännande läsning. Som alla riktigt bra skräckhistorier är romanen så mycket mer.

Det enda som jag tycker är lite tråkigt är att man som läsare inte får någon möjlighet att följa en huvudperson eller en grupp. Boken är verkligen en krönikesamling och därför blir jag inte lika berörd som jag kanske annars skulle ha blivit.

Den får B B B B

The Meaning of Zombies | Online Only | Granta Magazine

2011-11-15T21:08:00.001+01:00

The Meaning of Zombies | Online Only | Granta Magazine

Brobyggarna

2011-11-15T13:30:00.001+01:00

Romanen Brobyggarna av Jan Guillou har hypats ordentligt och jag hade faktiskt stora förhoppningar. Det lät så bra och så intressant. Men ...

....nej, inget för mig faktiskt. Jag hade nog hoppats att romanen skulle vara fängslande, sprudlande, spännande, intressant och en levande skildring av 1900-talets början.

Det är den inte. Den är trist, långtråkig, stel och helt enkelt ointressant. Ibland glimmar den till och den HADE kunnat vara så bra, men det fattas nerv och driv.

Jag kommer inte att bry mig fortsättningen. Jag tar itu med Ken Folletts mastodontroman i stället och hoppas den är bättre.

Skenet bedrar

2011-11-12T22:35:00.000+01:00

Jag har precis läst ut Himmelsdalen, Marie Hermanssons senaste. En spännande, lite mystisk berättelse om tvillingarna Max och Daniel. Och förstås om Himmelsdal - som inte riktigt är vad man tror.

Spännande som sagt, lättläst men inte riktigt så där suggestiv som hon kan vara ibland.

Den får B B B

Nya böcker till samlingen

2011-11-11T18:27:00.000+01:00

Jag har varit en sväng in i min favoritboklåda. The English Bookshop i Uppsala. Lite nytt blev det...

P D James senaste förstås. Mord och ond bråd död på Pemberly. Darcy och Elizabeth drabbas...

Märklig blandning av deckare och science fiction. Beväpnad med paraply och en mystisk handbok måste han lösa en serie brott begångna i och genom människors drömmar....

En roman om H G Wells

Sankta Psyko av Johan Theorin

2011-11-02T16:30:00.000+01:00

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den här romanen. Jag har läst Johan Theorins Ölandsdeckare och tyckte väldigt mycket om dem. Jag tror att det som framförallt tilltalade mig i dem var stämningen.

Han lyckades skapa en krypande, lite olustig stämning samtidigt som han lyckades förmedla känslan i naturen, havet och landskapet.

Sankta Psyko är väldigt olik de tidigare böckerna och inte alls lika bra. Nästan som ett sorts kammarspel rör sig huvudpersonen mellan arbetet på förskolan och sjukhuset och så tillbakablickarna.

Det är klart att man som läsare förstår att något hänt och att något kommer att hända men det blir aldrig spännande. Jag fick aldrig den där måstebaraläsaensidatillförattsehurdetgår - känslan.

Ingen stämning, fyrkantiga karaktärer och ganska trist historia.

B B B

Love & Peace

2011-10-30T20:36:00.000+01:00

NUUUU är de klara! Riktigt fina faktiskt. Dottern är nöjd.

Wild Saffron - Äntligen klar

2011-10-27T10:44:00.000+02:00

Som jag har kämpat med detta ELÄNDIGT illa skrivna mönster. Jag vet inte hur många gånger jag har repat upp och börjat om.

Alldeles för många.

Och sen, när jag äntligen fick ordning på det och stickat NÄSTAN klart - då tog garnet slut....

Beställde nytt, fick vänta ett bra tag på rätt färg men nu är jag äntligen klar.

Jag begriper varför garnet tog slut - för den blev STOR. Jag är nöjd ändå.
Den blir skön att krypa in i när kylan kommer.

Det är alltså Wild Saffron av Marie Wallin i garnet Rowan Renew.

Umberto Eco - jag förfasas, fnittrar och faller pladask

2011-10-23T08:48:00.000+02:00

Som jag har väntat och längtat. Mina förväntningar har varit stora ända sedan jag läste om att den skulle komma. Jag har hoppats att han skulle hitta tillbaka till Rosens namn och Foucaults Pendel - de romaner jag tyckt bäst om. Därför var jag lite orolig när jag började läsa.

Jag har häpnat, förfasats, fnittrat både nervöst generad och road. Jag har undrat, bläddrat tillbaka, läst vidare och ...

... jo, en underbar roman är det. Den är alldeles egen, varken någon Rosens namn eller någon Focaults Pendel men den är bra, riktigt bra. Ju mer jag går här hemma och tänker på den desto bättre blir den.

Den får B B B B B

Julian Barnes!

2011-10-20T18:17:00.000+02:00

Vinnare av Man Booker Price 2011!

En kort - bara 160 sidor - roman om en medelålders man som hinns upp av sitt förflutna.

Enligt Amazon spännande, intensiv, psykologiskt djup och starka känslor.

Har man börjat vill man inte sluta påstår de.

Vi får väl se, Det låter i alla fall lovande.

"This intense new novel follows a middle-aged man as he contends with a past he has never much thought about—until his closest childhood friends return with a vengeance, one of them from the grave, another maddeningly present. Tony Webster thought he’d left all this behind as he built a life for himself, and by now his marriage and family and career have fallen into an amicable divorce and retirement. But he is then presented with a mysterious legacy that obliges him to reconsider a variety of things he thought he’d understood all along, and to revise his estimation of his own nature and place in the world.

A novel so compelling that it begs to be read in a single sitting, with stunning psychological and emotional depth and sophistication, The Sense of an Ending is a brilliant new chapter in Julian Barnes’s oeuvre."

Pippitröja, vantar och Estniskt Potpurri

2011-10-16T16:51:00.000+02:00

Pippitröjan klar!

Både jag och dottern är nöjda.

Den var rolig och enkel att sticka.

Hippievantarna är påbörjade igen. Lättstickade. Tror de blir bra.

Nästa projekt blir den här fantastiska sjalen. Estonian Potpurri. Jag hittade mönstret på Etsy genom Ravelry.

Stickade små rektanglar ihopsatta i blockhusteknik. 9 olika rektanglar i varje del, så sammanlagt 27 olika spetsmönster att sticka. En utmaning alldeles säkert, men roligt.

Jag tänkte sticka i Drops Lace.

Jag har också en idé om att sticka en halsduk i entrelac-teknik. Fast jag tänkte göra min i bara två färger, orange och grönt. Jag har några nystan Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed Aran, som jag tänkte använda. OM jag nu bara kan lära mig tekniken....

Det finns bra instruktionsvideor på You tube.

Strindberg och Dickens

2011-10-15T19:46:00.000+02:00

Tänk om Sverige skulle fira minnet av August Strindberg 2012 lika mycket som britterna firar minnet av Charles Dickens 2012.

HÄR kommer man till samlingssidan för allt firande. Film, TV, Utställningar, Litteratur, Undervisning, Festivaler och ja, allt möjligt.

Vad det blir för firande i Sverige vet jag inte. HÄR kan man läsa om att det har satsats alldeles för lite. Tråkigt tycker jag.

Minns Ulf Löfgren

2011-10-12T11:41:00.000+02:00

Ulf Löfgren avled i måndags, den 10 oktober 2011.

När jag hörde det kom jag att tänka på all glädje hans böcker berett mig och mina barn. Eftersom jag älskar att läsa har jag velat förmedla detta till barnen och det har medfört att vi har läst massor tillsammans.

Plötsligt kom jag ihåg böckerna om Ludde!

Och Albin!

Och Den flygande Orkestern

Och Färgtrumpeten!

TACK!

Slutet på Mr Y

2011-10-11T13:09:00.001+02:00

Vi hade SELMA-träff igår, dvs. vår bokklubb. Som alltid hade vi väldigt trevligt. Bokprat, annat prat, te, bröd och igår päronkaka med vispgrädde. Tråkigt nog kunde två av våra medlemmar inte komma, men så är det ibland.

Jag hade bestämt att vi skulle läsa Scarlett Thomas märkliga roman Slutet på Mr Y. Jag köpte den på engelska 2007 när den gavs ut i Storbrittanien. Jag hade läst så otroligt många recensioner som beskrev den som fantastisk, överväldigande och strålande. Jag började läsa, men hittade aldrig det där fantastiska eller strålande. Jag kom aldrig in i romanen riktigt. När den så småningom gavs ut i Sverige och jag återigen läste om den blev jag sugen på att försöka igen men på svenska.

Och det var ju tur för det ÄR en underbar bok. Välskriven, spännande, rolig och intressant. Den är lite konstig - man måste tåla resor i andra dimensioner och andra tider - och det är kanske en fördel om man är road och intresserad av filosofi och naturvetenskap.

Det är en av de MYCKET få romaner som jag känner att jag kommer att vilja läsa om så småningom. Jag har en känsla av att jag gått miste om en del eftersom jag skyndat fram genom den för att få reda på vad som händer. En andra genomläsning kan säkert ge mig nya upptäckter.

Den får B B B B B

Jag har läst hennes senaste roman Our Tragic Universe som ocks var riktigt bra. Den är dock mer som en ganska normal spänningsroman - men med mycket atmosfär.

Däremot har jag inte läst den förra - Pop.Co.

Det blir nog tid så småningom

Retreat

2011-10-07T11:46:00.000+02:00

Nu åker jag på retreat över helgen. Helt avkopplad från omvärlden. Ingen dator, ingen I-pad, avstängd telefon. Bara böcker, broderi och behov.

Bokprat - Anne Brontë och Charlie Higson

2011-10-05T11:50:00.000+02:00

Jag har inte riktigt hunnit med att skriva om allt jag läser, men så här skrev jag om Agnes Grey för bokpanelen hos Fritz & Ståhl.

Jag tycker att jag ofta lite förvånat blir glatt överraskad när jag läser gamla romaner. Agnes Grey publicerades 1847 men översattes först 2009 till svenska. Miljöerna och levnadsomständigheterna skiljer sig från våra men människorna var nog som vi ungefär. Det förstår man genom att läsa hur Agnes - o förlåt - miss Grey förstås, skildrar människorna runt sig. Hon måste försörja sig och det enda respektabla sättet var att ta anställning som guvernant. Hon är bitvis riktigt elak när hon beskriver sina arbetsgivare och deras ofta ganska förskräckliga barn. Trots att Anne Brontë inte var så gammal när hon skrev romanen är hon insiktsfull och har blick för våra mänskliga svagheter och egenheter. Det är roligt att följa hur hon utvecklas och växer. Romanen är skriven i dagboksform där hon berättar om sin vardag och sina funderingar och så småningom också om sina kärleksbekymmer. Genom romanen kan man en stund fly bort från vår hektiska tillvaro till lugnet och stillheten bland långa klänningar, handarbetande och läsande damer, uppvaktande herrar och ett ganska stillsamt liv på det hela taget.

Fienden av Charlie Higson är en ungdomsskräckis, men mycket bra. Alla vuxna drabbas av zombie-viruset. De kvarvarande barnen kämpar för att överleva. En "Flugornas Herre" för vår tid. Nu har uppföljaren kommit!

P.S Stickade zombies - knasigt kul. D.S

Syföreningstisdag - farlig inspiration

2011-10-04T17:00:00.001+02:00

Jag har haft SÅÅÅ mycket omkring mig så idag tänkte jag tillåta mig att ha en syföreningstisdag IRL faktiskt. Jag kom hem tidigt från jobbet och har suttit och sytt mina hexagoner - tar aldrig slut...

Jodå, det är faktiskt inte så mycket kvar. Det har varit roligt att sitta och pilla med alla små lappar. Vilsamt att sy för hand. Det blir nog fler sådana arbeten.

Jag hittade ett garnnystan jag inte kunde motstå. Drops Lace i 70 % Baby Alpacka och 30 % Mulberry Silke. Otroligt mjukt och med en jättefin lyster. Jag har länge gått och tänkt på att göra en scarf med blandade spetstekniker - en sorts prov-scarf. Jag ska bar fundera ut hur den ska vara och så förstås göra klart Pippi-tröjan (bara 3/4 ärm kvar) och Hippie-vantarna. Men sen så!

Om det inte kommer något annat emellan förstås.

VÅDAN AV ATT INSPIRERA

När jag sydde ett av mina första lapptäcken blev en då femårig dotter inspirerad och ville också sy. Hon ringde mig och frågade om hon fick ta en bit tyg. Det fick hon förstås. På hemvägen drabbades jag plötsligt av en förlamande föraning...

Titta upp i högra hörnet...

Jag rusade in i syrummet och hittade mitt färdiga men inte quiltade lapptäcke med en stor bit bortklippt.

Som tur var hade dottern inte börjat sy något av biten utan nöjt sig med att ha klippt ut den. Jag sydde tillbaka den så gott det gick. Sen sydde jag klart och quiltade täcket som ju nu för evigt innehåller en påminnelse om älskad dotter.

Månadssummering September

2011-10-03T21:40:00.000+02:00

Ur Stig Dagermans Höst

som g i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Hur smal blir den gyllene strimman,
som bådar att dagen skall randas.är en bra tid för läsning utan dåligt samvete. Det tycker jag är skönt. En stor kopp te, en god bok och en filt över benen. Och så vovven som ligger och snarkar intill. Ändå är jag så dålig på att ge mig riktigt lång lästid - och när jag gör det somnar jag bara...

Tja, vad ska man säga om september...

Lite blandad läsning. Det var väl egentligen bara Björn Runeborgs Dödas Kärlek som var riktigt bra.

Under Vulkanen av Malcolm Lowry (3)

Faithful Place av Tana French (4)

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond (4)

The Weight of Silence av Heather Gudenkauf (3)

I midnattens stillhet av Denise Mina (2)

Dödas Kärlek av Björn Runeborg (5)

The Gardens of the dead av William Brodrick (3)

Mera böcker i läshögen

2011-09-30T17:09:00.000+02:00

Jahaja....

Så var det med de föresatserna. Jag hade tänkt att jag inte skulle köpa några nya böcker förrän jag hade läst i alla fall en större del av de som redan ligger i läshögen.

Men det dyker ju hela tiden upp sån´t man vill läsa och då har i alla fall jag väldigt svårt att köpa dem just för att ha dem i läshögen.

Sen har jag fått några recensionsexemplar också - och det är ju kul.

Det är en blandad kompott:

Äntligen fick jag hem Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag. Jag känner att jag liksom vill suga på karamellen och spara den tills jag vet att jag kan läääääsa i lugn och lääänge.

Av de nya svenska romanerna som kommit i höst har jag köpt och ser fram emot att få läsa Jan Guillous Brobyggarna, Johan Theorins Sankta Psyko, Marie Hermanssons Himmelsdalen och en av mina favoritförfattare Eva-Marie Liffners Lacrimosa.

Glen Duncans roman The Last Werewolf ska vara fantastiskt bra. Hoppas jag inte blir besviken. Har man Spotify kan man lyssna på soundtrack till boken - mycket bra!

Lev Grossmans The Magician King gick ju inte att motstå eftersom jag tyckte väldigt mycket om den första The Magicians.

Belinda Bauers thriller Mörk Jord har jag fått att recensera. Jag ska ge den en chans till. Jag läste den på engelska då den kom men blev inte då särskilt förtjust i den. Kanske bara dålig tajming.

Ransom Riggs Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children har ju en titel som inte gick att motstå.

Erin Morgensterns The Night Circus blev jag nyfiken på efter att ha läst om den.

Patricia Dunckers The Strange Case of the Composer and the Judge gick ju inte heller att motstå.

En härlig läshöst att se fram emot alltså!

MiTT LIV I BÖCKER - del 5; J.R.R. Tolkien

2011-09-29T17:58:00.000+02:00

Det är helt omöjligt att skriva om mitt liv i böcker utan att nämna Tolkien och Sagan om Ringen. Jag tror jag var 14 år då jag först kom i kontakt med böckerna. Det var två ungdomsledare som berättade om dem för mig. Jag lånade böckerna och läste, och läste och läste och läste.

Jag ville aldrig sluta. Jag ville leva kvar i ringens värld.

Så småningom köpte jag de fina pocketböckerna utgivna av AWE/Gebers. Läste och läste sönder dem. Till slut fick jag sätta gummisnoddar omkring dem för att inte bladen skulle ramla ut.

Jag vet inte hur många gånger jag läst dem - sju eller åtta.

Jag har läst dem på originalspråket också. Jag köpte pocketutgåvorna när jag var i London som 17-åring.

Jag har däremot inte läst nyöversättningen ännu. Den ligger och väntar....

Jag läste också allt annat han skrivit. Tom Bombadills äventyr, Gillis Bonde ifrån Ham till exempel.

Och så förstås hans brev till Jultomten som jag fortfarande älskar att läsa.

2011-09-26T18:06:00.000+02:00

På kurs. Ni får lugna er några dagar.....

Under vulkanen - Malcolm Lowry

2011-09-24T10:22:00.000+02:00

"Malcolm Lowry föddes 1909 i engelska Wallasey och dog i East Sussex 1957. Under vulkanen skrevs färdigt i kanadensiska North Vancouver efter några svårt nedgånga år i Mexico. Romanen var en omdelelbar succé när den publicerades 1947, blev snabbt översatt till ett femtiotal språk och förekommer som nummer elva på Modern Librarys lista över de hundra bästa engelskspråkiga nittonhundratalsromanerna"

Det är alltså en sådan där roman man BÖR ha läst. När jag började på den associerade jag på en gång till Lawrence Durrells Alexandria-böcker. Det är något med tonen och språket tror jag.

Mexico, 1939, En dag - inte vilken som helst, utan De dödas dag.
Fylla, funderingar, utvikningar, bakfylla, ångest, svartsjuka, relationer, livet.

Jag gillar språket och berättarstilen, men jag är inte det minsta intresserad av Konsuln eller de andra. Jag kan förstå att den väckte uppseende och att den anses vara en modern klassiker med tanke på hur ingående och naket alkoholismen skildras.

Men just nu känner jag att jag inte har någon lust att läsa klart romanen. Jag har kommit halvvägs och det får räcka.

(Jag tillhör dem som inte får ångest av att lägga en påbörjad bok åt sidan)

Kanske jag kommer att ta fram den igen - men just nu får den vara.

Det är väl antagligen fusk att sätta betyg när man inte läst klart men jag gör det i alla fall.

B B B

Matmyter - vego eller kött?

2011-09-23T20:10:00.000+02:00

Jag fick ett mejl häromdagen från en bloggläsare. Hon skrev:

Hej

jag har länge gått och sneglat på både Vegomyten och Äta Djur. Äter själv inte kött, men min sambo gör det och vi har ofta diskussioner där ingen av oss egentligen sitter inne med så mycket kunskaper som vi borde. Därför skulle jag gärna läsa båda böckerna. Men jag läser ju så långsamt! Nu när jag såg att du läst båda böckerna, undrar jag hur du jämför dem? Säger de egentligen samma sak men på olika sätt, eller är de så olika som titlarna antyder?

Det vore roligt att höra vad du tänkte efter att ha läst båda böckerna!

Jag tyckte båda böckerna var intressanta och läsvärda. Det märks tydligt på språket att Jonathan Safron Foer, som skrivit Äta Djur är skönlitterär författare.

Äta Djur är också lite mer filosofisk och pratigt funderande än Vegomyten. Vegomyten består av mer presentation av fakta.

Skillnaden är förstås att Vegomyten är skriven för att slå hål på myten om att vegetarianism är "bättre" än köttätande, medan Jonathan Safron Foer har skrivit för att undersöka och reda ut begreppen för sig själv (och sin son)

Jag blev inte förvånad över de fakta som presenterades i Äta Djur. De var sådana jag redan kände till. Till exempel att köttindustrin är förfärlig på sina håll och att om man ska äta kött så måste man döda djuren.

Däremot var det en hel del som var nytt för mig i Vegomyten. Till exempel att det gödningsmedel som används för att odla kommer från döda djur. Jag minns inte så exakta detaljer eller siffror men ett budskap var också att även odlandet av grön föda är högt industrialiserad och inte särskilt miljövänlig.

Båda författarna är väl pålästa och presenterar sina teorier och teser väl. Jag vet inte om de egentligen är till någon större hjälp om man vill ta ställning för det en eller andra. Jag tror snarare att man kanske kan få tips att undvika baksidorna och avarterna med båda förhållningssätten.

Jag menar att om man väljer att äta kött kanske man ska fundera på vilken sorts kött man äter och hur ofta man äter. Är man vegetarian kanske man skall fundera över hur grönsaker och grödorna odlas och produceras.

För egen del har jag kommit fram till följande förhållningssätt:

Jag äter en varierad kost med både kött och fisk. Hemma äter vi närproducerat och ekologiskt kött. Företrädesvis lamm. Fläskkött ibland och kyckling ibland. Vi äter fisk ett par gånger i veckan och vegetariskt några gånger i veckan. Ena dottern är vegetarian, så vi äter mer vegetariskt nu än tidigare.
Jag äter INTE quorn - äckligt. Jag försöker undvika färdigmat. Lusläser innehållsförteckningarna. Äter inte transfetter och konstgjorda aromämnen.

Bara för att något är vegetariskt betyder det inte att det innehåller bara bra saker...

Vi äter närproducerade och/eller ekologiska grönsaker. Jag försöker planera efter naturens växlingar för att kunna köpa svenskt. (Fast jag ÄLSKAR satsumas)

Ja, kort sagt. Jag försöker vara medveten och tänka efter. Hitta en balans som passar mig och min familj.

Mitt Liv i Böcker - del 4; Olämplig läsning

2011-09-21T10:15:00.000+02:00

Jag tycker om att läsa böcker om andra boknördar. När jag läser hur andra boknördar beskriver sin uppväxt och introduktion till läsandet och böckernas värld hittar jag flera saker som verkar förena oss.

-Knäckt läskoden tidigt.
-Behov av eller lust till verklighetsflykt
-Ensamma i någon mening
-Fantasifulla
-Nyfikna
-All-läsare
-Slukar sig igenom det man hittar
-Kajsa Varg-läsare; dvs man tager vad man haver

Det finns säkert fler egenskaper och beteenden som förenar. Kommer ni på något kan ni ju påpeka.

Jag vet i alla fall att jag, precis som så många, dammsög mitt föräldrahem efter böcker att läsa. Och jag läste helt utan urskiljning och oavsett vad som eventuellt var passande med tanke på min ålder. Biografier, Reseskildringar, Deckare, Krigsromaner, Kärleksromaner, Skräck ja allt.

Dessutom läste jag i inte obetydlig mängd Bonniers Lexikon. Jag gillade också de där transparanta sidorna där man kunde skala av människokroppen lager efter lager.

Mina läsupplevelser från den här tiden , ungefär mellan 9 - 14 års ålder, är förstås av väldigt olika slag. Några kvarstående nostalgiska minnen är i alla fall.

Kanske aldrig mer av Leon Uris, De nakna och de döda av Norman Mailer, Min Far är Kannibal av Sten Bergman, Angelique-serien av Anne och Serge Golon, James Bond av Ian Fleming, Wilhelm Moberg, Stieg Trenter, Maria Lang, ja ni förstår.

Cyber-Symöte, Make Do and Mend

2011-09-20T19:04:00.000+02:00

Ja, visst är det väl riktigt att försöka laga och lappa och ta vara på det man har i stället för att bara slita och slänga!

Jag tycker det är roligt att det kommit så mycket nya böcker, bloggar och tips om vad man kan göra med gamla utslitna saker.

Men det kan ju vara bra att lära sig laga också. Jag tycker det är synd att man inte får lära sig sånt i skolan. Förr var det ju självklart.

Många tycker väl att man är helt knäpp när man talar om att man stoppar strumpor...

Men när man har stickat sina strumpor själv och dessutom tycker om dem känns det ganska självklart. Dessutom är det ett ganska trevligt pyssel.

Jag använder en gammal stoppsvamp som varit min svärmors. Man kan se på slitningen att den är väl använd. För henne var det självklart att lappa och laga.

Det kan ju vara knepigt att börja om man inte vet hur man gör. Det finns en bra instruktion på bloggen 365 saker du kan slöjda. Nr 278 Laga stickade strumpor.

Jag har länge hållt på med en kudde av ett gammalt broderi. Jag köpte två färdiga broderier på Tradera för en billig peng och har tänkt att göra kuddar av dem. Jag började så bra, men sedan har de blivit liggande...

Det ska på en ytterkant och så quiltning och bakstycke.

Annars stickar jag vidare på Pippi-tröjan. Jag har bara ärmarna kvar, så det har gått fort. Det beror på att när jag stickar tycker jag att jag med gott samvete kan frossa i min favoritd-eckarserie för tillfället Criminal Minds. Håller just nu på med säsong fyra på DVD. Det blir mycket stickat ...(och tittat).

Faithful Place av Tana French

2011-09-18T10:23:00.001+02:00

Jag har precis avslutat Tana Frenchs tredje roman Faithful Place eller som den heter på svenska Brottsplats Faithful Place (Fånig titel!)

Frank Mackey är polis i Dublin. Hans liv har präglats av att hans flickvän Rosie övergav honom samma natt de skulle rymma till England. Hon lämnade en lapp och försvann. Nu, tjugo år senare hittas kvarlevorna efter en ung flicka i en källare i bostadsområdet Faithful Place. Det område där Frank Mackey växte upp, där hans familj fortfarande bor kvar och som han aldrig besökt efter dagen Rosie försvann.

Visst drivs handlingen i boken framåt genom Frank Mackays sökande efter vad som hänt Rosie. Men den största behållningen är skildringen av hans mycket ovilliga återseende och konfrontation med sin dysfunktionella familj och den uppväxt som präglat både honom och hans fyra syskon. Skildringen av hans ungdomstid på 1980-talet ger en levande och fascinerande inblick i ett segregerat Dublin.

Riktigt bra alltså.

B B B B

MiTT LIV I BÖCKER - del 3 ...Kalla Kårar och Allers

2011-09-17T07:39:00.000+02:00

Jag är glad att jag aldrig fick lära mig att bara läsa god litteratur. Inte för att mina föräldrar hade koll på vad jag läste, men ändå.Under en period i tidiga tonåren lästa jag och min dåvarande bästa kompis mängder av kiosklitteratur.

Jag vet att jag inte precis är ensam om de här läsupplevelserna och läsminnena. Bloggosfären är fylld av nostalgisuckar.

Jag undrar om det finns kiosklitteratur idag? Jag tror inte det. Nu säljs ju vanliga pocketböcker i kioskerna. Men då, på sjuttiotalet kunde man köpa Allersromaner, Barbara Cartland, Kalla Kårar och deckare av olika slag billigt.

Jag var aldrig lika förtjust i kärleksromanerna som min kompis, men det gjorde inget. Jag slukade dem lika intensivt ändå. Nu kan jag undra varför. En sorts verklighetsflykt så klart.

Lite senare slukade jag Kalla Kårar-böckerna lika intensivt och jag är fortfarande svag för skräcklitteratur. Jag minns faktiskt en del av de berättelser jag läste då, fast det är över trettio år sedan.

Kalla Kårar- serien innehöll faktiskt en hel del riktigt bra romaner. Den gavs ut av B Wahlströms bokförlag med början 1971. Bland annat gavs romaner av John Wyndham (han med The Day of the Triffids), Richard Matheson (han med I am Legend).

Så småningom tröttnade jag och började leta efter annan litteratur. Jag tror jag läste i stort sätt alla böcker i hemmet utan urskiljning, men det ska jag berätta om en annan gång.

Jag har i alla fall låtit mina barn läsa allt, från serietidningar till dussinromaner. Och de läser, alla tre.

Jag tror att det viktigaste är att man lyckas förmedla och hjälpa barnen att upptäcka GLÄDJEN och LUSTEN i att läsa.

Vem var Mr Rochester?

2011-09-16T09:48:00.002+02:00

Det är nu några år sedan Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut i nyöversättning av Gun-Britt Sundström. Jag läste den då och tyckte om den. Ni kan väl historien - den unga fattiga Jane Eyre kommer till Thornfield Hall för att arbeta. Hennes husbonde Mr Rochester fängslar henne och hon blir förstås förälskad. Mr Rochester är gåtfull, mörk, lynnig och väldigt snygg förstås. På vinden döljer sig en hemlighet - hans fru. Inlåst.

I romanen framställs Mr Rochester, trots sina sämre sidor, som i grunden god och ärlig och ett offer för ungdomlig dårskap och olyckliga omständigheter.

I romanen Sargassohavet av Jean Rhys, som snart utkommer i pocket på förlaget Modernista i serien En Modern Klassiker, får läsaren en helt annan bild av Mr Rochester.

Romanen utspelar sig i det tidiga 1800-talets Västindien. Edward Rochester gifter sig där med en ung kvinna, Antoinette. I bokens första del berättar Antoinette om tiden i Västindien fram till flytten till England. Därefter berättar Mr Rochester sin historia. Han framställs här på ett helt annat sätt än hos Charlotte.

Vilken Mr Rochester ska man tro på?

Jag återkommer den 7 oktober med recenrsion och mína synpunkter.

Nu kan man se historien på ny film med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Den är recenserad i DN i dag.

Deckardag - Mina & French

2011-09-15T16:23:00.000+02:00

Jag har läst Denise Mina sedan de första böckerna om Garnethill kom. Jag tycker att hon är väldigt ojämn. Den här, I Midnattens Stillhet, var ett riktigt bottennapp.

Trist personteckning, ingen vidare miljöskildring och en helt enkelt trist och inte det minsta spännande intrig. Nej tack. B

Jag hoppas att nästa bok, Getingsommar, är bättre. Det har åtminstone låtit så i de recensioner jag läst.

Annars håller jag just nu på med Tana Frenchs tredje deckare. Jag har tidigare skrivit om henne HÄR.

Den första, Till Skogs, tyckte jag var bra ända till slutet. Jag vet inte om jag läste dåligt, men jag tyckte att jag aldrig fick riktigt reda på vad som hände.

Då bestämde jag mig för att inte läsa något mer av henne men hur det nu var så kunde jag inte motstå den andra, Okänt Offer, i alla fall. Det skrevs så mycket bra om den. Den tyckte jag inte om. Det var en fascinerande början och spännande intrig, men jag tyckte aldrig att jag riktigt fångades av karaktärerna.

Man kan ju undra varför jag envisas med att fortsätta... Ja, för att jag om den senaste romanen, Faithful Place, har läst lyriska recensiner. Klart man blir nyfiken. Och faktiskt! Jag tycker om den.

Bra miljöskildring, intressanta personer och spännande intrig. Jag är inte riktigt färdig med den ännu men om den håller hela vägen till slutet så kommer den nog att få fyra B:n.

Symöte sent omsider

2011-09-13T20:27:00.000+02:00

Oj oj oj vad tiden går. Inte förrän nu framåt kvällen har jag haft chans att sätta mig vid datorn. Jag har haft ganska mycket hela veckan så det har inte blivit så mycket gjort. Pippitröjan till K går sakta men säkert framåt. Som tur är fungerar det bra att sticka framför TV:n och dotter A och jag har helt snöat in på den ganska otäcka men bra serien Criminal Minds. Stickning är en väldigt bra ursäkt för att sitta och titta...

Jag har också fortsatt med mina hexagoner och dessutom lagt till några broderade. Jag tänkte att det kunde få stå "Hemma" eller "Hemfrid" eller "Hemma bäst" eller något. Jag har inte bestämt mig än. Egentligen tycker jag att alla sådana där små ord låter mycket bättre på engelska men nu ÄR vi ju faktiskt i Sverige.

Jag tog en bild på ett gammalt broderi som jag sydde för ett par år sedan. Den hänger i köket som en påminnelse om att vara tacksam för maten vi får.

När jag ändå höll på med kameran kom jag på att ni kanske vill se hur MITT rum ser ut. Jag kan erkänna att det inte alltid är såhär städat. Det är inte så stort men det är så skönt att ha ett eget rum att pyssla i.

Bokbetyg

2011-09-12T14:11:00.002+02:00

Jag insåg att jag läst flera böcker utan att skriva om dem. Här kommer därför ett uppsamlingsinlägg.

The Weight of Silence av Heather Gudenkauf. Jag skrev om den HÄR precis när jag börjat läsa och jag tycker att spänningen höll sig hela vägen. Jag tyckte också om språket i den. Jag tycker fortfarande inte att det är en traditionell deckare utan mer en spänningsroman. Lite besviken blev jag eftersom personteckningarna inte riktigt höll hela vägen. Men, en spännande och helt okej roman. Den får B B B .

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde. Tänk, jag tyckte inte om den alls. Jag var helt ointresserad av personerna och tyckte att persongalleriet bara var effektsökeri. Inget för mig alltså. B B

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen tyckte jag väldigt bra om. En spännande och rolig intrig. Intressanta och levande personskildringar och inte minst bitvis riktigt rolig. Jag hoppas han fortsätter skriva fler utöver de fyra som nu finns och jag kommer att läsa dem alla! B B B B.

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond handlar om livet på en engelsk internatskola. Man får tidigt veta att något förskräckligt inträffat och sedan nystas historien upp. Jag är väldigt svag för romaner som utspelar sig i internatskolemiljö så risken är att jag sväljer vad som helst med hull och hår. Författaren har lyckats med skildringen av pojkarna, lärarna och miljöerna. Boken är suggestiv och obehaglig. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå få säga att det övernaturliga inslaget egentligen inte alls hade behövts.
B B B B

Peter Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeld. En ganska trist och blodfattig historia utan trovärdiga personer och utan miljöbeskrivning. Bör ej läsas. B

Book of Lies av Mary Horlock började så bra men jag tappade faktiskt intresset efter ungefär halva boken. Den var väl egentligen helt okej, jag tror att jag kanske bara förväntade mig mer. B B B

MITT LIV I BÖCKER - del 2

2011-09-11T11:51:00.000+02:00

Skapandet av en Anglofil.

Staty av C S Lewis i Belfast. Ni ser väl dörren...

Det är framförallt två författarskap som lett mig in på den anglofila banan. Enid Blyton och C S Lewis. Jag har inte något specifikt minne av hur jag upptäckte Enid Blyton men hur jag upptäckte C S Lewis minns jag. Jag skulle tro att jag var i 10-årsåldern, för jag vet att jag till och från skolan gick förbi biblioteket. Ofta stannade jag till där och tillbringade en stund med att botanisera, läsa, titta och bläddra. En dag gick jag där och tittade när en av bibliotekarierna kom fram till mig och sa att hon hade en bok till mig som hon var säker på att jag skulle tycka om. Den boken var C S Lewis Min Morbror Trollkarlen och det blev början på en livslång kärlek - inte bara till det anglosaxiska utan också till C S Lewis.

Min Morbror Trollkarlen är den fristående introduktionen till Narnia-serien som tyvärr har hamnat lite i skymundan. Den skrevs visserligen efter flertalet av de andra böckerna i serien men det är i den boken man får förhistorien.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst böckerna. Jag tröttnar aldrig. Det är lustigt att engelska barn-och ungdomsböcker så ofta inleds med att barnen av någon anledning skiljs från sina föräldrar. Det är inte alls lika påtagligt i svenska barnböcker.

Ungefär samtidigt eller kanske lite tidigare började jag läsa böckerna om Vi Fem av Enid Blyton. Finsmakarna må rynka på näsan och raljera men de böckerna är ett mitt livs stora läsupplevelser. Stämningen, miljöerna, spänningen och personerna. Jag älskade dem. De förmedlade en trygghet från en svunnen tid, ett liv som var enkelt och stabilt. För och inte tala om allt tedrickande med kakor, pajer och bullar och alla fantastiska matsäckar som packades.

Äventyrs-serien och Mysterie- böckerna läste jag också, men de kom aldrig att betyda lika mycket för mig.

Jag vet att jag inte är ensam om denna fostran. Om jag inte missminner mig beskriver Johan Hakelius en liknande erfarenhet.

Ny bok - Dödas Kärlek av Björn Runeborg

2011-09-10T09:59:00.002+02:00

Jag ska väl först erkänna att jag nog inte skulle ha läst boken om inte jag fått den för att skriva om den. Det är jag väldigt glad för eftersom det är en roman som kommer att klinga länge i mig. En förrädiskt vardaglig och enkel berättelse om några ungdomar som tar sin början den 11 september 1978 då racerföraren Ronnie Petersson omkommer i en krasch. Romanens unge gymnasist - Ronnie Petersson - får en sorts existentiell aha-upplevelse när han uttalar orden "jag är inte Ronnie Petersson" Han träffar Hedvig, vars föräldrar omkommit i en bilolycka, men som är högst påtagligt närvarande och levande hemma hos Hedvig. I romanen rör sig Hedvig och Ronnie som i en dans runt varandra, med varandra och med andra. Anledning till att jag tyckte så mycket om romanen är att den både skildrar och genomsyras av kärlek. En ödmjuk, accepterande och osjälvisk kärlek. Sen kommer jag aldrig att glömma middagarna hemma hos Hedvig.

Romanen får av mig B B B B B

BJÖRN RUNEBORG föddes i Visby 1937. Han debuterade 1962 med romanen Utflykten. Ett flertal av hans böcker har nominerats till Augustpriset. 2008 tilldelades han Sveriges Romanpris för romanen Dag, i vilken det svenska nationalhelgonet Dag Hammarskjöld blir föremål för intensiva för att inte säga extrema förälskelser. Boken kommer som pocket på Modernista i höst.

MITT LIV I BÖCKER - del 1

2011-09-09T10:37:00.000+02:00

Böcker har ända sedan jag var liten varit en viktig del i mitt liv. Mina föräldrar tyckte om att läsa och min pappa arbetade på Albert Bonniers förlag. Jag minns att han ibland hade med sig feltryckta barnböcker hem. Någon gång var det en Elsa Beskow bilderbok där pärmen var felvänd.

Mitt första egna läsminne är att jag sitter på golvet i min och min systers rum i kalasbyxor som alltid kasade ner och en tröja. Jag sitter i skräddrställning och har en STOR bok i knät. Jag önskar att jag kunde säga att det var en klassisk barnbok eller så men faktum är att det var en samlingsvolym med Walt Disney´s bästa sagor. Jag hade länge kvar boken och jag vet att jag som vuxen blev så förvånad över att den inte alls var jättestor. Ungefär som när Storstruten plötsligt blev en Lillstrut...Jag minns att jag för mitt liv inte kunde uttala eller knappt uttyda Hiawatha.

Jag läser, och läser, och läser. Jag har ingen aning om hur jag lärde mig läsa jag vet bara att när jag var fem år så kunde jag. Och sedan dess har jag aldrig slutat.

Jag tyckte om att läsa sagor. Jag minns att vi hade alla banden i serien Barndomslandet som gavs ut åren 1963 - 64. En fantastisk samling med sagor, rim, verser och sånger.

Elsa Beskow fanns förstås hemma - inte bara den felvända. Tomtebobarnen tyckte jag om, fast jag precis som så många andra unga läsare snabbt bläddrade förbi sidan där det hemska trollet tittar fram.

H C Andersen läste jag både på danska och svenska. Jag växte upp som tvåspråkig eftersom jag tillbringade en stor del av min barndom i Danmark hos mina morföräldrar.

Ett annat starkt läsminne är konstigt nog den lilla fyrkantiga boken med bönen

Fader Vår illustrerad av Gunlög Engberg. Jag har inte kvar vår egen gamla, men jag köpte faktiskt häromåret ett exemplar av den - riktig nostalgikick.

Eftersom jag lärde mig läsa tidigt blev jag ganska snabbt en van läsare och började ganska snart läsa annat än bilderböcker. En fantastisk läsupplevelse var Fröken Ensam Hemma åker Gungstol av Gunnel Linde. Den framstår fortfarande för mig i ett alldeles särskilt magiskt skimmer. Jag tror att det var den fantastiska magiska realismen (som vi väl nu skulle kalla det) att plötsligt den alldeles vanliga, tråkiga världen förvandlas till ett äventyr. Fröken Ensam Hemma, Brumbo och Lillnalle färdas i sin gungstol över Korkmattohavet till Sängängen och till den hemska mörka Skrivbordsgrottan. De måste undvika de farliga Kraxebraxerna och andra ruskigheter.

Jag älskade - och gör fortfarande - Hans Arnolds fantastiska illustrationer.

Jag var ett ganska ensamt barn med stor fantasi. Jag tror att en av anledningarna till att böckerna kom att betyda så mycket för mig är att jag genom dem kunde fly undan den stora flodhäst som fanns där hemma men som ingen låtsades om.

(Nästa avsnitt; Skapandet av en Anglofil)

20 snabba ...

2011-09-08T19:22:00.001+02:00

Det valsar runt en bloggenkät i cyberrymden. Inte kan jag motstå den! Mina svar är i fetstil!

Morgonpigg eller nattuggla? Inte svårt - somnar ofelbart runt 22-snåret.
Bibliotek eller bokhandel? Borde ju vara bibliotek, men måste erkänna bokhandel.
Adlibris eller Bokus? Oftast faktisk
Ljudbok eller e-bok? Nja, helst båda - används i olika situationer.

Inbunden eller pocket? Tyvärr inte så bra för ekonomin.
Vampyrer eller zombies? Så klart!
Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Vilken fråga?!
En i taget eller slalomläsning? Alltid!
Bokmärke eller hundöra? Man får väl skämmas.
Chips eller choklad? Fast bara vid särskilda tillfällen och till en god kopp kaffe
Biografier eller memoarer?
Skräck eller chicklit? Jag får obehagliga rysningar av chicklitt - välbehagliga av skräck
Boken eller filmen? såklart
Twitter eller Facebook? Oftast
Strindberg eller Heidenstam? August förstås
Kokbok eller Bakbok? Kokar hellre.
Te eller kaffe? Till en god bok
Rött eller vitt? Någon gång
Boklördag eller ViLäser? Gillar inte ViL.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Blir ofta besviken både på nomineringarna och valen

Inspiration och symöte

2011-09-06T11:00:00.000+02:00

Jag pysslar på med mina projekt. Eftersom jag växlar mellan pippitöjan och lapparna går inget särskilt fort, men det blir lite gjort varje dag. Jag har köpt mig ett par nya inspirationsböcker.

Jag är MYCKET förtjust i William Morris och Morris&Co. Det här är en australiensisk bok med applikations- och lapparbeten inspirerade av honom. Fantastiska.

Den andra boken är också applikations- och lapparbeten med lite annorlunda och inspirerande stil. Jag blir SÅÅ sugen. Jag har en massa ideer, men tyvär inte riktigt tiden för att förverkliga dem.

Dessutom har jag hittat en fin hemsida för mer inspiration (det finns ju massor). Den här fastnade jag för eftersom jag gillar den viktorianska tiden. Victoriana Quilt Designs

HÄR är den

För övrigt är det snart dags för SYFESTIVAL igen! 4-6 november 2011 på Älvsjömässan.

Jag vet inte om jag törs åka dit igen....det blev ganska dyrt sist och jag har fortfarande kvar garn och material till de projekt jag köpte sist.

Svenskar på Engelska

2011-09-02T14:31:00.001+02:00

Hypnotisören

Tänk vad många svenska deckarförfattare som kommit ut på engelska.

Här är ett litet smakprov på hur de ser ut i engelsk översättning.

Vissa bra andra mindre bra...

Mördare utan ansikte

Den döende dandyn

Solstorm

Isprinsessan

Nattfåk

Mellan sommarens längtan...

Roseanna

Skugga

Månadssummering Augusti

2011-09-01T11:07:00.002+02:00

Tänk att hela långa augusti redan tagit slut. Eftersom jag älskar sensommaren och hösten gör det mig ingenting egentligen. Det är bara att det går så fort... Inte har det blivit så mycket läst heller.Bara 5 romaner.

Jag har läst en dansk deckare, Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen. Det är den andra i serien om Avdelning Q, som jag blir allt mer förtjust i.

Jag har också läst en klassiker; Agnes Grey av Anne Brontë. Det var riktigt roligt.

En fempoängare har det blivit The vanishing of Esme Lennox av Maggie O´Farrell. Jag tyckte den var väldigt bra och har redan skrivit om den.

Även Moderspassion av Majgull Axelsson var bra. Jag har skrivit om den på Fritz & Ståhls hemsida.

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde läste vi i min bokklubb SELMA och jag var nyfiken på den eftersom den blivit så omtalad och verkar omtyckt av många. Jag kan bara konstatera att den inte var något för mig. Jag greps aldrig av vare sig karaktärer eller handling. Jag har svårt att sätta fingret på varför men jag tror att det har och göra med att jag tyckte det var FÖR mycket.

Projektuppdatering

2011-08-30T17:56:00.001+02:00

Här är mina pågående handarbetsprojekt. I ett svagt ögonblick lovade jag yngsta dottern att sticka en Pippi-tröja åt henne, eller som den egentligen heter Gotländsk fiskartröja. Hon ville ha den i tunt bomullsgarn, så jag satte fart i Järbo bomullsgarn och handfärgat regnbågsgarn till det röda och blå. Stickar på stickor 2... Konstigt nog går det riktigt fort. Det var bara ett litet bakslag härom kvällen när jag upptäckt att jag brutit av ena spetsen, men det löste sig med hjälp av lånad fickkniv. Nu är den nästan som ny igen.

Sen har jag gått och varit sugen på lite lapptekniksarbete, så nu fick jag plötsligt lust att göra något med hexagonmallarna jag köpte för länge sedan. Jag har inte riktigt bestämt vad det ska bli, men det är roligt att sitta och pyssla ihop dem.

Jag tejpar tyget på pappersmallen och syr sedan med dubbel tråd.

Annas Hippie-vantar fick ett snöpligt slut eftersom jag upptäckte att färgkombinationen jag börjat med inte alls gjorde mönstret rättvisa. Så nu har jag börjat om med svart garn till bottenfärgen. Det blir bra tror jag!

JAg har inte börjat ännu, men jag är såååå sugen att brodera min Tea time tavla från LHN.

"Come share with me a cup of tea
and let our earthly troubles be"

Heather Gudenkauf

2011-08-29T10:01:00.005+02:00

Jag läser ofta böcker på engelska. Det gör ju att utbudet är oändligt mycket större än på svenska. Jag har förståelse för att inte alla böcker kan översättas men ibland tycker jag att de svenska förlagen missar en hel del mycket bra böcker, som man kanske kunde satsa på i stället för att ge ut samma säkra kort hela tiden.

Till exempel läser jag nu en roman av den amerikanska författaren Heather Gudenkauf (bara namnet gjorde mig nyfiken). Den heter The Weight of Silence och kom ut 2009 och är hennes debutroman.

Tidigt en morgon försvinner två små flickor. Callie som inte har pratat sedan en tragisk händelse under småbarnstiden och hennes bästa vän Petra. Callies mamma, vägrar tro att hennes mycket frånvarande men ofta aggresiva make skulle kunna ha något att göra med flickornas försvinnande. Hon oroar sig och känner en allt större oro för att hon, genom att stanna kvar i äktenskapet, kan ha förlorat mer än sin dotters röst. Petras pappa försöker desperat hitta dottern och konfronteras under sökandet med sidor hos sig själv han inte trodde fanns under hans intellekuella akademiska yta. De två familjerna blir motvilligt bundna till varandra i sökandet efter flickorna och vad som hänt dem. Svaret ligger fördolt i den tunga tystnaden av outtalade familjehemligheter.

Boken är skriven i korta kapitel med ett poetiskt men stringent språk. Som läsare får vi följa de olika karaktärerna genom dramat och kanske - förhoppningsvis - få ett svar på gåtan. Boken är lanserad som en deckare men det tycker jag väl inte att den är, men spännande, fascinerande och omöjlig att lägga ifrån sig, det är den.

Moderspassion av Majgull Axelsson

2011-08-24T11:34:00.002+02:00

Som så många gånger förut får jag erkänna att jag är mycket svag för oväder - stormar, piskande regn, isande vindar eller ymnigt snöfall. Allt under förutsättning att jag själv sitter uppkrupen i soffan med filten och en god kopp te förstås. Till skillnad från många har jag inte heller några som helst problem med magisk realism-genren, och dit får man väl ändå räkna Majgulll Axelsson. Jag störs inte alls av Kopparängeln som dyker upp - tvärtom.

Jag ska på en gång säga att jag tyckte mycket om boken, men den balanserar på randen till pekoral. Ibland blir romankaraktärerna nästan karikatyrer av sig själva och därmed förlorar de sin trovärdighet. Samtidigt blev jag väldigt gripen av det mörka stråk av "moderspassion" som genomsyrar boken.

Om moderspassion kan man läsa:

"Johan Haartman förklarade i sin läkarbok från 1765 att moderpassion och mjältsjuka kunde ha både psykiska och fysiska orsaker (en särdeles nervretlighet, stor slapphet i matsmältningens muskulatur och stockad "oordentlig" omgång av vätskorna och loden i underlivet). Kvinnans lidande var emellertid svårare än mannens på grund av att hennes fibrer var slappare och hennes nerver var retligare. Detta berodde, ansåg Haartman, både på kvinnans natur, och här hänvisar han till livmodern, och på hennes levnadssätt. Den krokiga ställningen vid syendet, sparsamt drickande och otillräcklig motion, snörliv och andra "onyttiga" kläder. Kvinnornas "tanklösa sysslor" ansågs också bidra till sjukdomen. Den sjuka kändes igen på ett skiftande temperament och på vidlyftigt klagande över sina plågor; gnagandet kring hjärtat, bandet över bröstet, matleda och stinnhet, spänningar i sidorna och bullrande i tarmarna, hjärtklappning, oro, kvävningskänsla, svindel och dåningar. Ibland kunde de också få konvulsioner och ryckningar."

hämtat ur Om sjukdomsnamn och sjukdomar i äldre tid av Solveig Fagerlund, Landsarkivet i Lund

Majgull Axelsson har lyckats gestalta de mörkare sidorna med föräldraskap. När vi konfronteras med våra tillkortakommanden, våra svagheter, vår historia och vår sårbarhet. Hon har också lyckats gestalta föräldraskapets lycka, kärlek och gåva. Och det är väl kanske så att just detta föräldraskapets dubbelhet, kastandet mellan ljus och mörker, glädje och förtvivlan, lycka och sorg kan göra oss sjuka i "moderspassion".

En roman som berör, som petar i våra ömmaste sår, våra innersta rädslor. LÄS DEN!

Av mig får den B B B B

Nytt recensionsex - Dödas Kärlek

2011-08-23T10:15:00.001+02:00

Jag fick i går ett recensionsex av Björn Runeborgs roman Dödas Kärlek. Det ska bli riktigt spännande att läsa den. Jag har aldrig läst något av honom förut.

Jag återkommer när jag läst den!

Så här presenteras den av förlaget, Modernista:

"Ronnie Peterson går på gymnasiet när formel 1-esset Ronnie Peterson kör ihjäl sig på racerbanan i Italien. Att dela namn med den riksberömde döde ger den unge Ronnie en ny identitet.
När han möter Hedvig vars föräldrar, också de döda i en bilolycka, inverkar på hennes liv som om de ännu levde inleds en kärlekshistoria av det drömskt fängslande slag som bara Björn Runeborg kan berätta.
Dödas kärlek är en nyskriven roman av den numer legendariske Björn Runeborg. Ett själsdrama med en suggestionskraft inte olik Franz Kafkas. Om en kärlek som ingen kan förstå, en lycka som inte går att förklara."

BJÖRN RUNEBORG föddes i Visby 1937. Han debuterade 1962 med romanen Utflykten. Ett flertal av hans böcker har nominerats till Augustpriset. 2008 tilldelades han Sveriges Romanpris för romanen Dag, i vilken det svenska nationalhelgonet Dag Hammarskjöld blir föremål för intensiva för att inte säga extrema förälskelser. Boken kommer som pocket på Modernista i höst.

Nobelprisutmaning?

2011-08-22T13:57:00.002+02:00

Jag hoppade in på Lyrans Noblessers blogg och såg att hon skrivit om blivande Nobelpristagare...Jag hakar på. Jag har kopierat hennes lista och utgått från den.

Olästa författare

Assia Djebar

Nawal El Saadawi (vill läsa!)

Ko Un

Claudio Magris

Adonis

Thomas Pynchon
Gitta Sereny
Javier Marias

Ngugi wa Thiong'o

Alice Munro

Peter Carey

Nuruddin Farah

Chinua Achebe

A.B. Yehoshua

Ismaïl Kadaré

Lästa

Tomas Tranströmer : Jag har faktiskt läst det mesta - Strålande bra förstås!

Don DeLillo: Jag har läst Vågen och Falling Man. Bra - men inte fantastisk
Philip Roth : Jag har läst Mitt liv som man och Konspirationen mot Amerika.

Joyce Carol Oates : Jag har läst Bellefleur och Blonde men hon tillhör verkligen INTE mina favoriter. Jag tycker hon är trist och överskattad!

Margaret Atwood: ÅÅH! En av mina absoluta favoritförfattare. Jag har läst ALLT! Mina favoriter är Tjänarinnans Berättelse, Alias Grace och Syndaflodens år.

Milan Kundera: Jag har bara läst Varats olidliga lätthet och kan väl inte påstå att den satt några djupare spår hos mig...Fast, det var väldigt länge sedan jag läste den.

Amos Oz: Jag har läst En berättelse om mörker och skugga som jag tyckte om.

Per Petterson: Hans roman Ut och stjäla hästar är underbar! Tyvärr har jag inte hunnit läsa hans nya, Jag förbannar tidens flod, men den ligger i hyllan

Ian McEwan: Favorit! Cementträdgården, Främlingars Tröst, Kärlekens Raseri, Amsterdam, Försoning, Lördag och På Chesil Beach. Däremot lockar mig romanen Hetta inte alls av någon anledning - den hoppar jag över.

Michael Ondaatje: Anils skugga, som jag tyckte var oändligt mycket bättre än Den Engelske Patienten

Salman Rushdie: Midnattsbarnen och Satansverserna har jag läst, men de är liksom för plottriga för mig. Inte min favorit.

Cormac McCarthy: Vägen är otroligt bra och den första jag läste, Dessa vackra hästar, var bra men fångade inte riktigt mitt intresse.
Maryse Condé: Färden genom Mangroven tyckte jag var urusel! Illa skriven (eller översatt) och trist.

Haruki Murakami: Storfavorit! Norweign Wood, Hard Boiled Wonderland and the End of the world, Kafka på Stranden, Fågeln som vrider upp världen är FANTASTISKA och nu ser jag fram emot IQ84, som ligger i vänthögen.
Paul Auster: Svår och konstig men oftast bra eller i vart fall intressant. Jag har läst New York-trilogin, Månpalatset och Illusionernas bok.

Institutionsruskigheter

2011-08-15T21:42:00.003+02:00

Jag tog tag i en bok som jag haft i bokhyllan hur länge som helst. Den visade sig vara mycket bra. Jag började i går kväll och ska försöka skriva klart det här så jag kan fortsätta läsa.

Så här presenterades den av Bonniers.

Den kalla vintern 1954 hände fruktansvärda saker på internatskolan Kirkston Abbey. Händelserna tystades ner av både polis och tidningar. Nu, mer än fyrtio år senare, försöker en ung journalist avslöja vad som verkligen inträffade, men trots att åren gått är människor fortfarande rädda för sanningen... ''Händelser vid Kirkston Abbey'' är en psykologisk thriller om ondskan; om rädsla, utsatthet och hat. En kuslig och suggestiv berättelse om två pojkars hämnd på en värld som skoningslöst bryter ner den som är annorlunda. ''Det här är boken Stephen King skulle skrivit om han gått på engelsk internatskola.'' Magazine Café ''Sällan har ondskan skildrats så intensivt och förfärande.'' Helsingborgs Dagblad ''Det mest spännande jag någonsin läst. Från första till sista sidan är det så otroligt, ja nästan äckligt spännande, att man inte för en sekund lämnar boken ifrån sig.'' Falköpings Tidning

Den har några år på nacken, så det kan kanske vara svårt att få tag på den - men den är absolut värd lite möda.

Annars har jag läst en annan mycket spännande och välskriven roman av en engelsk författare som heter Maggie O´Farrell. Jag kände inte alls till henne, men NU när jag har upptäckt henne kommer jag nog att läsa fler av hennes romaner.

Den finns att köpa. Bokus presenterar den så här:

En stillsam dag när Iris arbetar i sin lilla butik i Edinburgh får hon ett samtal från en psykiatrisk klinik. Iris får reda på att hennes farmor har en syster, Esme. En kvinna som Iris aldrig har hört talas om. Hon har hållits hemlig för familjen och levt större delen av sitt liv på institution, avskuren från verkligheten. Vad kan Esme ha gjort som har motiverat en hel livstid på mentalsjukhus?
I tillbakablickar får vi följa två systrar under 1930-talet i Indien och i Edinburgh, samtidigt som vi får följa Iris sökande efter svaren på gåtorna kring hennes familj och den hon själv är.

Jag tycker inte att presentationen gör romanen rättvisa. Den får det att låta som att romanen är en vanlig lättsam roman vilken som helst, men den är mer än så. Språket är underbart och sättet att berätta lika så. Och Esme kommer jag alltid att minnas.
Den får B B B B B

Pinkerton, Love & Peace

2011-08-14T21:50:00.000+02:00

Min Pinkertonsjal är klar. Jag är väldigt nöjd med den. Den var rolig och lätt att sticka och jag gillar den. Den blir skön att svepa om halsen när höstkylan kommer.

Nu har jag börjat på ett par vantar åt min dotter Anna.
Det är Johanne Ländins Winter of Love Vante.

Gillar Guillou

2011-08-13T08:32:00.001+02:00

Jag har gillat gillat Jan Guillou allt sedan min radikala ungdomstid då jag läste Folket i Bild/Kulturfront!

Jag har läst allt UTOM böckerna om Arn. Jag har alla böckerna, de står i hyllan och väntar. Jag vet att de är omtyckta och uppskattade av många och jag tror egentligen att jag skulle tycka om dem om jag bara kom mig för att börja.

Det är som om jag bara måste vänta in rätt tillfälle att komma igång.

Men nu ser jag fram emot den första delen i den nya tänkta romansviten om 1900-talet, Brobyggarna

Men VEM har designat omslaget? Förskräckligt gräsligt.

Jag hade önskat något mer stilrent.

På Piratförlagets hemsida presenterar de romanen såhär:

När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet
utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte
man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade
och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer
vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till
Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin,
att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och
skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön.
Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London.
Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas
storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade
världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara
utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga
århundrade någonsin.

Med romanen Brobyggarna inleder Jan Guillou sin nya romanserie Det Stora Århundradet.

7 september kommer den ut!

Äntligen Eco

2011-08-10T20:49:00.002+02:00

NUUUUU har den kommit på svenska Umberto Ecos Kyrkogården i Prag Som jag har väntat!

Ända sedan jag läste att han höll på att skriva den har jag väntat på att få läsa den.

Så här skriver Bokus:

Simone Simonini lever ett dubbelliv. Till det yttre är han antikhandlare i Paris men bakom den stillsamma fasaden ägnar han sig åt förfalskningar av brev och andra dokument. Förfalskningar som ändrat historiens gång. På ålderns höst bestämmer han sig nu för att avslöja sanningen.

Konspirationen i Prag är en fartfylld, myllrande och oavbrutet spännande roman som utspelar sig mot en verklighetsbaserad bakgrund där frimurare, häxor, satanister och tempelriddare i 1800-talets Europa spelar huvudrollen.
Detta är utan tvekan Umberto Ecos mest spännande roman sedan Rosens namn. Han har också skrivit succéböckerna Foucaults pendel, Gårdagens ö och Baudolino.

Den svenska utgåvan har fått samma omslag som den italienska originalutgåvan. Ganska ok - men den får mig att tänka på Jack Uppskäraren. Jag föredrar nog den Brittiska utgåvan.

Den brittiska utgåvan är väldigt snygg tycker jag.

Den amerikanska är inte lika bra...

Lustigt nog kommer romanen ut i svensk översättning tidigare än i de engelskspråkiga översättningarna.
Annars har man ju en känsla av att vi får allting sist häruppe i norr.

Även den tyska utgåvan är helt ok.

Vi var i Prag för några år sedan och passade på att besöka den gamla judiska kyrkogården:

Slut på semestern

2011-08-08T18:37:00.002+02:00

Jag har lyckats brodera klart min lilla Needlebook från LHN - jag började på miniatyrbroderiet till broderisaxhållaren men upptäckte att jag vänt avigan utåt.... så då gav jag upp (för tillfället i alla fall)

Pinkertonsjalen går framåt. Den är rolig att sticka och passar perfekt framför Tv:n.

Oturligt nog lyckades jag hitta detta fina broderi på webben. Det är från det brittiska (förstås) Cobweb Design.

Det får hamna på önskelistan!

Det kliar i fingrarna

2011-08-05T09:52:00.003+02:00

Därför har jag beställt nya broderier ... trots att jag egentligen har, men jag blev så SUGEN.

The Bookshelf är från Little House Needleworks - min absoluta designfavorit. Jag har broderat flera av deras broderier och har ett par till på lut...

Som bokslukare med eget bibliotek tycker jag att den passar bra.

The Dog Sampler är designad av Beth Twist of Heartstring Samplery© och jag kunde inte motstå...

Jag har upptäckt att jag är svag för hus? Jag fastnar ofelbart för broderier av hus..och så med text förstås, det gillar jag.

Jag håller på med en alldeles egen design också - det får bli en överraskning till dess den tagit lite bättre form - det gäller ju att ha tid.

Dessutom ska jag sy lite också jag har köpt tyg för att sy besticksgömmor för silverbesticken.

Jag har köpt broderierna från Storbritannien, webbutiken Sew and So tror jag har allting. En av mina favoritbroderishopar!

Det är livsfarligt att gå in och titta. Enkelt att beställa och snabb leverans.

Hundmöten

2011-08-02T08:07:00.000+02:00

Även om vår egen vovve var hemma träffade vi på andra vovvar under vår semester...

DeckarDanmark

2011-07-31T09:24:00.002+02:00

Jag har redan upptäckt Jussi Adler-Olsen och håller nu på med den andra romanen, av hittills fyra, om avdelning Q. Välskriven, spännande, intressanta personer och rolig. Det är bara att ge sig hän.

Jag har också läst två av Michael Katz Krefelds deckare, bland annat PeterPans Hemlighet, som inte alls var särskilt bra. Lite trist faktiskt. Ganska ok intrrig, men inte alls lika levande som Adler-Olsens.

Jag fick två deckare av min mamma nu när vi var i Danmark på sommarbesök. De var helt okända för mig men verkar riktigt bra. De är skrivna av syskonparet Lotte & Sören Hammer.

Jag har, bland annat, på Goodreads läst lite blandade omdömen, så det blir spännande. I vart fall är jag lite svag för miljön i den andra boken, Alting har sin pris, som utspelar sig på Grönland. De finns dessvärre inte på svenska, men den som vill träna sin skandinaviska kan ju läsa på danska.

Inga fler bokinköp i år - utom

2011-07-30T20:18:00.001+02:00

denna: Tolstoy and the Purple Chair - my year of magical reading.

Nina Sankovitch ägnade ett år åt att läsa en bok per dag (jag vet inte hur hon bar sig åt) men hon har skrivit om det i denna bok och på bloggen

http//:www.readallday.org/blog/

såååå, den har jag beställt. Men annars tror jag faktiskt att jag ska låta augusti - november bli inköpsfria. Jag har massor som ligger och väntar och jag hoppas och tror att jag får ett par recensionsex av åtminstone ett par av höstens nya romaner, så jag borde klara mig.

Jag har inte alls läst så mycket under semestern som jag trodde jag skulle göra. Jag har lyssnat klart på Mary Horlocks The Book of Lies

Den var helt ok. Mest intressant var att lära sig lite om förhållandena på Guernsey under kriget.

Jag har också lyssnat på Scott Siglers Infected - ok, den med, men inte mer.

Annars har jag flyttat runt möbler - nu är jag nöjd tror jag, så lite energi måste jag ha fått under ledigheten.

I-pad med fodral & Kindle, stickning och broderi

2011-07-20T20:51:00.004+02:00

Jahapp, då var det färdigpackat inför semestern. Jag tar INGA (!?) pappersböcker med mig utan min I-pad med Kindle-app.

Där har jag böcker att välja och vraka mellan så det skulle räcka i en månad minst. Jag har bland annat The Waiting room - en rysare, Radetzkymarschen av Joseph Roth, som man bara MÅSTE läsa, Rennie Airths senaste deckare och Ted Dekkers Cirkeltrilogi och en massa annat...

Jag snodde ihop ett I-padfodral så att den ska ligga skyddat i väskan. Jag har ett lock på den, men tyckte det var kul med ett hemsytt fodral.

För att göra det mjukt och gosigt har jag lagt grytlappsvadd emellan. Resår upptill så att den håller ihop och ett litet handtag eller nå´t.
Jag har med mig ett litet broderi från LHN och kanske lånar lite garn därifrån för att brodera namn på den.

Stickning har jag också packat ner - Pinkertonsjalen. Jag började så smått igår och den verkar vara perfekt att ha med sig. Ganska enkel, man behöver inte vara rädd för att tappa bort sig.

De fina tygbitarna är engelska - William Morris förstås. Den fina med rosen (Trellis) fick av en god vän och den andra (Golden Lily) hade jag.

En himla trevlig dag

2011-07-19T15:45:00.002+02:00

En härligt fin dag fick vi. Tio stycken damer i blandad ålder, massor av kaffebröd, mycket garn, broderier och prat.

Solen höll sig framme och det var nästan tropiskt varmt så vi kunde vara ute hela dagen.

Nu försöker jag planera vad jag ska ha med mig på semestern. Det ska vara något lättstickat och ganska litet - fast sockor är jag trött på. Jag är sugen på att sticka mig en Pinkerton sjal, jag har garn som skulle kunna passa.

Dessutom försöker jag planera vad jag ska ta med mig att läsa. Herrarna Eriksson och Axlander-Sundquist har förstört hela min läsplanering för juli.

Jag började läsa Kråkflickan ....
....och kunde inte sluta och dessutom var jag tvungen att direkt fortsätta med Hungerelden.

Strålande bra! Mörka och otäcka men otroligt spännande och fascinerande. Nu ser jag fram emot den tredje och avslutande delen.

Men det blir ju inte till semestern. Jag ska fundera ett tag och rapporterar i morgon vad det blir.

Pinkerton sjal

Hurra för garnbytardag!

2011-07-17T10:10:00.001+02:00

Idag kommer ett helt gäng handarbets-, prat- och fikasugna damer hem till mig för att byta garner och annat med varandra. Och så för att umgås, inspireras och ha en bra dag tillsammans.

Som det ser ut får vi fint väder så vi kan sitta ute. Någon kanske till och med vill ta ett dopp i havet?

Alla har tagit med sig kaffebröd eller något och jag har lovat fixa te, kaffe och saft.

Jag kommer att berätta mer senare idag eller i morgon och lägga upp lite bilder för inspiration.

Jag ska överlämna mitt lilla kolonilottsbroderi till min vän att hänga i hennes nyinskaffade kolonistuga.
Den broderade trädgårdspysslande damen såg jag i en tidning och tänkte omedelbart på Susanne. Därav denna lilla tavla.

Månadssummering Juni

2011-07-06T11:51:00.001+02:00

Oj oj oj vad tiden går - jag har inte hunnit med att summera juni månads läsning ännu. Det blev ingen fempoängare den här månaden. Men annars fyra riktigt bra läsupplevelser.

Smmanlagt blev det fyra deckare, en barnbok, en klassiker, en SF och en ny roman.

Deckarna var:
Pans Hemlighet av Michael Kratz Krefeld (3), Inkräktaren av Håkan Östlundh (4), Naming the Bones av Louise Welsh (4) och Kvinnan i Rummet av Jussi Adler-Olsen (4).
De var sinsemellan ganska olika. Jag tyckte bäst om Jussi Adler-Olsens. Spännande och rolig med intressanta karaktärer. Jag ser fram emot nästa som står i hyllan och väntar. Håkan Östlundhs Inkräktaren var spännande och faktiskt riktigt obehaglig, men har inte riktigt det där extra...Naming the Bones är väl kanske inte en traditionell deckare även om den innehåller död och mysterier, men bra. Däremot kommer jag nog inte att läsa fler böcker av Michael Katz Krefeld, den var ok,men inte mer än så.
Som jag redan skrivit var det riktigt roligt att läsa Svindlande Höjder av Emily Bronté (4) igen. Den står sig fortfarande.

The Tiger Rising av Kate Di Camillo (2) tyckte jag inte om helt enkelt. Ytlig, schablonartad och trist.

Hängivelsen av Elisabeth Hjort (3) var ok. Jag greps aldrig av huvudpersonen och hade önskat lite mer djup i berättelsen. Det är svårt att skildra människors tro och brinnande övertygelse på ett sätt som alla läsare kan ta till sig och jag tror att även denna roman blir marginaliserad som en frikyrkoroman.

Earth Abides av George R Stewart (3) En klassiker i SF-sammanhang. Jag tyckte inte den var så fantastisk som jag hört andra omnämna den. Kanske det beror på att jag läste Alas Babylon för inte så länge sedan och de påminner om varandra.

Golden age - Fell & Merrivale

2011-07-05T11:08:00.002+02:00

Jag sorterade lite i mitt bibliotek häromdagen och blev plötsligt sugen på att läsa en av mina favoritförfattare inom deckargengren - John Dickson Carr (Carter Dickson m fl.pseodonymer). John Dickson Carr föddes den 30 november 1906 i Pennsylvania och dog den 27 februari 1977. Han skrev ett åttiotal deckare varav de mest kända är dem med Dr Gideon Fell respektive Sir Henry Merrivale. De är båda sympatiska, lysande, uppseendeväckande, utmanande, bullrande, intellektuella men utan att vara arroganta och omöjliga att inte tycka om. Dr Fells karaktär och utseende sägs bygga på G. K. Chesterton, medan Sir Henry Merrivale påstås likna Winston Churchill.

Jag läste dem första gången för sisådär dryga trettio år sedan och blev helt uppslukad. Kombinationen med de något excentriska huvudpersonerna, mord i slutna rum och gärna lite till synes övernaturliga inslag ocjh förstås tidsepoken är helt oslagbar.

Jag har flera av dem i min hylla, men saknar många, även om jag läst de flesta. Nu har jag kompletteringsköpt en del - tack och lov för antikvariat - och ser fram emot att ha en John Dickson Carr period när jag avslutat min orangea period. (om jag kan hålla mig)

Vill man läsa om honom kan jag rekommendera The Man who explained miracles av Douglas G Greene.

Orange läsning

2011-07-03T13:33:00.001+02:00

Eftersom jag är med i guppen Orange January/July har det blivit dags att plocka fram de ORANGE böckerna: Nu under juli planerar jag att läsa

- Årets vinnare The Tiger´s Wife av Tea Obreht,
- 2007 års vinnare En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie,
- 2000 års vinnare I live in Modern Times av Linda Grant och 1996 års vinnare A Spell of Winter av Helen Dunmore

Annars har jag precis avslutat Murder in the Philosophy Departement av Julia March. En trevlig gammaldags deckare, lite i stil som Agatha Christie. Roligt med den akademiska miljön, Intressant huvudperson och inte en massa blod, skruvade mord eller splatter. Helt ok. B B B B

Blackout av Connie Willis blev lite av en besvikelse. Bitvis var den väldigt intressant och lyckades skildra krigstiden i London bra. Trots det så blev jag aldrig riktigt biten av den eftersom jag tyckte att den hoppade för mycket. Först från 2060-talet till 1940-talet, men det var inga problem eftersom den handlar om tidsresande historiker. Men sen hoppade den från olika tider och platser även under 1940-talet och det gjorde att den blev ganska ointressant och lite tråkig. Nu blir det nog inga fler Connie Willis för min del. B B B

Sommarbazaar på MODERNISTA

2011-07-01T14:52:00.000+02:00

St. Paul´s Cathedral - London - The Blitz

2011-06-30T15:52:00.001+02:00

Behold I stand at the door and knock if any man hear my voice and open the door I will come in to him and will sup with him and he with me.

Jag håller på att lyssna på Connie Willis nya roman om tidsresande historieforskare. I den här romanen The Blackout reser de till Storbrittannien under andra världskriget. Connie Willis säger i inledningen till ljudboken att hon skrivit romanen för att hedra alla de civila, vanliga människor som kvar hemma kämpade på sitt sätt i vardagen. Inte minst i London under blitzen visade många många människor styrka och hjältemod. I romanen beskriver hon en av tidsresenärernas besök i St. Paul´s Cathedral och hur hon där träffar en man som berättar om katedralen och visar henne sin favoritmålning - Light of the World av Holmann Hunt. Under mörkläggningen, när det började skymma syntes nästan lyktan i Jesus hand lysa som av sig själv, trots mörkläggning.

Pans Hemlighet

2011-06-27T12:31:00.004+02:00

I går kväll läste jag klart Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeldt. Jag har svårt att tycka att den är så där otroligt bra som den framstod i medierna. Visst, det är en spännande historia. Bitvis otäck och gripande men ändå ganska platt på något sätt. Jag är inte särskilt förtjust i huvudpersonen Maja och jag tycker nog att hon i den här romanen inte är särskilt psykologisk trovärdig. Dessutom saknar jag miljöbeskrivningar och atmosfär. Det roligaste med romanen är anknytningen till Peter Pan. Mitt betyg är att Pans Hemlighet visserligen är bättre än debutromanen och föregångaren Stormvarning (För Stormen) men ändå bara en medioker ganska intetsägande deckare.

Den får B B

Planer

2011-06-26T16:47:00.003+02:00

Det börjar dra ihop sig till Orange January/ July läsning. En grupp där vi läser Orange pristagare eller nominerade under januari och juli. Jag tänkte jag skulle ta mig i kragen och försöka läsa åtminstone några av min Orangea hög: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, A crime in the neighborhood av Suzanne Berne, A spell of winter av Helen Dunmore, When I lived in modern times av Linda Grant och Den utstötte av Sadie Jones. Och så är jag ju nyfiken på årets vinnare förstås:
The Tigers Wife av Téa Obreht.

Jag är snart klar med Pans Hemmelighed. Den är bra och har varit spännande att läsa, men jag vet inte om jag tycker den är sådär otroligt bra som man kunde tro av hypen som var.

Jag ska läsa Agnes Grey av Anne Brontë för att skriva lite om den hos Fritz & Ståhl, och sen har jag fått ett ex av Murder in the Philosophy departement att recensera, så det saknas inte läsning precis.

Jag har stickat klart mina första toe up sockor! Det var jätteroligt och gick fort.

Pioner,Kirskål, Tommy, Edward Flecks och Peppermint Twist

2011-06-25T10:50:00.001+02:00

Heathcliff och Cathy - 32 år senare

2011-06-24T19:06:00.003+02:00

För 32 år sedan köpte och läste jag Svindlande Höjder. Jag minns att jag blev besviken. Jag hade väntat mig något helt annat. Jag visste ju på ett ungefär vad romanen handlade om men trodde att den skulle innehålla mycket mer passion, ond bråd död och gengångare. Därför var det spännande och roligt att plocka fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan för att läsa om den och jag blev inte besviken. Tvärtom blev jag förvånad över hur fascinerande jag tyckte att den är. Den är ovanligt modern på det sättet att huvudpersonerna – Heathcliff och Cathy – båda två är komplicerade och ganska otrevliga. Deras relation präglas av missförstånd, svartsjuka, hämndbegär, småaktighet och tjurskallighet. Det är verkligen ingen ljuvt romantisk berättelse utan en både dyster och sorglig. Boken gjorde mig nyfiken på Emily. Jag undrar vilka erfarenheter och möten som gett henne inspiration till romanen…

Den får B B B B

Nytt garn

2011-06-19T20:56:00.002+02:00

Blue Faced Leicester

Jag har köpt nytt garn. Två härvor från Wharfendale Woolworks i Yorkshire.

En härva Meadow, där ullen kommer från den brittiska rasen Blue Faced Leicester.

Merinofår

En härva Merino Tweed ull.

Meadow, ganska tunt sockgarn. Blandning av BFL/nylon. Sockgarn

Desert Song Merino Tweed sock

Jag gillar särskilt att garnetiketterna är inplastade och så står det "Please re-use me as a bookmark", alltså

Snälla, återanvänd mig som bokmärke - självklart!

Zombies i skärgården

2011-06-18T22:38:00.010+02:00

John Ajvide Lindqvist har en underbar förmåga att låta skräcken ta plats mitt i vår alldeles vanliga svenska vardag.

Ibland balanserar han på gränsen till
kalkon-

-men han överskrider den aldrig.

Tvärtom lyckas han på ett alldeles trovärdigt sätt berätta vad som händer när det fullständigt otänkbara händer, när monstren tar plats mitt ibland oss.

Han skriver i TJÄRVEN någonting om att vi är människor och vi känner därför igen monstren när de kommer i vilken skepnad de än må vara.

Precis som andra bra skräckförfattare är han en duktig människoskildrare. Han ser och berättar vad som format dem, deras tankar, rädslor, styrkor och tillkortakommanden. Han är precis som Stephen King mycket bra på att gestalta barn och barndomsminnen.

Jag gillar Tjärven - jag är glad att John Ajvide Lindqvist hittat tillbaka till sin gamla form efter, i mitt tycke snedsteget med förra romanen - Lilla Stjärna - som jag tyckte var riktigt dålig.Jag funderar ibland på vad det är som gör att bra skräck är så bra. Jag tror att det har att göra med att
monstren och skräcken ger en möjlighet att utforska och beskriva människans livsvillkor. Hennes utsatthet, hennes drivkraft och inte minst hennes mänsklighet.

Ifall ni undrar kan jag tala om att Tjärven finns på riktigt. Ön med

fyren ligger på en liten ö i Roslagens skärgård, 2 nautiska mil nordnordväst Söderarm. Fyren byggdes år 1903.

Jag kommer aldrig att resa dit....

B B B B B

Heathcliff

2011-06-17T17:34:00.001+02:00

Jag håller på att läsa om Svindlande Höjder av Emily Brontë. Ska recensera så småningom. Jag hittade fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan och insåg att det var 32 år sedan jag köpte och läste den.

Jag minns att jag inte tyckte särskilt bra om den. Jag kunde ju historien i stora drag (trodde jag i alla fall) men blev på något sätt besviken. Jag hade väntat mig något annat.

På det sättet är det riktigt roligt att läsa den igen. Jag har inte hunnit så långt, men hittills tycker jag om den.

Jag var lite sugen på att köpa den i Penguins Classic De Luxe Edition nya utgåva bara för att den är så fin...men jag har lyckats avhålla mig.

Och så går jag och nynnar på Kate Bushs häftiga låt. Heathcliff!!!mmm mmm mmm....di da di wuthering, wuthering wutheriiing heights...

Sunkist sommarkofta nästan klar - top down miracle!

2011-06-14T08:58:00.000+02:00

Nu ska det bara fästas en och annan tråd (väldigt få) och sen skall den blockas.

Jag ska försöka hitta en fin liten knapp eller möjligen ett fint band att knyta ihop den med - jag har inte bestämt mig än.

Det är första gången jag stickar ett plagg från halsen och neråt. Det är som trolleri! Från början begrep jag nästan inte hur det liksom skulle fungera, men jag följde mönstret Sunkist och plötsligt fick jag en aha-upplevelse. Så otroligt smart. Och roligt. Och praktiskt - man kan prova och ändra medan man håller på.

Nu har jag fått mersmak. Beställt en ny bok för tips och inspiration. Modern Top Down Knitting av Kristina McGowan

Det har gått åt bara 4 av de tio nystan Rowan Summer Tweed som jag vann hos Husmorsskolans Nya Syförening, så jag har 6 kvar.
Kanske jag gör mig en top down stickad sommarjumper med kort ärm...

Sockpåse

2011-06-13T22:10:00.001+02:00

Jag har sytt mig en stickpåse att ha sockstickningen i. Den är sydd i vaxdukstyg så att den kan följa med ut utan att jag behöver oroa mig för att stickningen ska bli smutsig.

Jag ska sticka sockor från tån och uppåt. Jag har inte gjort det förut men nu ska det bli av. Jag har ju stickat min sommarkofta Sunkist uppifrån och ner och det har gått jättebra - som trolleri!

Garnet har jag haft liggande ett tag det heter Staccato och är från Shibui. 65 % merinoull, 30 % silke och 5% nylon. Jättehärligt.

En ny bok har gett inspiration. Socks from the Toe Up avWendy Jonhnson (Wendyknits)

Massor av jättefina mönster.

2011-06-08T17:50:00.001+02:00

I morgon tar min son studenten så nu blir det inget bloggat på ett par dagar!

Sunkist

2011-06-07T16:34:00.004+02:00

Jag hade ju den stora turen att vinna fint bomullsgarn Rowan Summer Tweed från Husmorsskolans Nya Syförening i vintras. Jag har gått och funderat på vad jag skulle använda det till och har tittat och letat både här och där. Till sist hittade jag mönstret Sunkist av Kirsten Kapur. Det finns att ladda hem gratis på Ravelry.

Sunkist är en liten nätt kofta som kändes alldeles perfekt lagom till sommaren. Det är en modell som stickas "top down", dvs. uppifrån halsen och neråt. Jag har aldrig provat förut men är helt såld.

Så smidigt och enkelt. Med hjälp av olika sorters stickmarkörer är det lätt att hålla ordning när man ska öka eller göra omtag. Plötsligt utan att man förstått hur det gått till är nacke, axlar och början på ärmarna samt hela kroppen liksom klar. Så just nu stickar jag bara slätstickning på livet och ska avsluta med resårkant. Därefter plockar man upp maskorna på ärmarna (som sitter på tråd) och stickar ärmarna. Ingen söm någonstans! Otroligt.

Jag såg linnet som Maja visar idag på bloggen - jättefint. Sånt vill jag också ha även om jag normalt inte annars stickar så mycket i bomull.
Sommartidsinspiration
Jag har hört mig för lite bland mina vänner och bekanta och planerat en garnbytesdag med picknick och stickning. Knytis hemma i min trädgård (förhoppningsvis) och mycket garn, prat och mat (eller fika).
Det ska bli jätteroligt, så nu ska jag fundera ut vilka garner jag kan tänka mig att byta bort.

Jag kan också berätta att jag köpt mig en ny stickbok (igen...) Jag vet inte om ni är som jag, men jag har miljoners sockgarner som ligger och väntar. Och inte kommer jag att sticka sockor av alla dem. Nu har jag fått inspiration till en hel massa andra roliga saker!

Det finns flera liknande...